Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

25 augusti, 2010 - 16:53

Robert Gustafsson jobbar på Expressen

Youtubetips: Sällan har den sköna konsten att hårdvinkla presenterats så här roligt...

Tycker i alla fall jag. Kanske är Thomas Mattsson och Emanuel Karlsten av en annan uppfattning…

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) has forwarded a page to you from Medievärlden
(Ditt namn) thought you would like to see this page from the Medievärlden web site.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Kommentarerna blir direkt tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Den som publicerar kommentaren ansvarar personligen för innehållet.
Enligt Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor håller Medievärlden uppsikt över publicerade kommentarer. Redaktionen tar bort eller avpublicerar kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Medievärlden tar bort kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi kan också ta bort kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden avpublicerar också kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Medievärlden förbehåller sig rätten att ändra och redigera i inlägg som inte följer dessa regler.
Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

7 februari, 2012 - 12:01

Svensk tidningsdesign håller världsklass

Att Svenska Dagbladet utsetts till ”Best in Show” av SND:s jury är stort. Men tävlingen visar också att svensk – och skandinavisk – design håller mycket hög klass.

Varje hjärta i juryn ska vinnas. Annars blir det ingen guldmedalj från Society for News Design. Att nå den nivån är få förunnat.

Att sedan också utses till Best in Show är det yttersta beviset på att allting har gjorts rätt. Och en stor majoritet av juryn ansåg att Svenska Dagbladets bidrag var på den nivån. Motiveringen hittar du här. De vinnande sidorna hittar du här.

För att någon ska utses till Best in Show krävs ¾-delars majoritet. Det är långt ifrån alltid juryn når dit. Senast det hände var då New York Times 2002 belönades för sin bevakning av 11 september-attacken.

Det visar att vi håller absolut världsklass när det gäller de största nyhetshändelserna, säger Martin Jönsson, redaktionschef på SvD till den egna tidningen.

Och visst har han rätt. Det är bara att lyfta på hatten.

Men samtidigt ska många formmänniskor sträcka på sig. För över lag håller svensk tidningsdesign hög klass.

Dagens Nyheter fick 18 priser. En prestation det också då det handlade om ett urval från tre månaders produktion då tidningen bara skickade in från ”nya DN”. DN platsar därmed på tio i topp-listan över de tidningar i världen som fick flest priser i SND:s tävling. Utifrån en fjärdedels årsproduktion. 

Sverige fick totalt 24 priser. En förklaring heter Rickard Frank som nu jobbar med design och redaktionell utveckling på Dagens Nyheter. Han är tjänstledig från rollen som chefredaktör för Trelleborgs Allehanda. En tidning som fick nio priser i fjolårets SND-tävling.

För att komma dit räcker det inte att bara ha en hög lägsta nivå menar han. Det gäller att jobba målmedvetet, tänka på bra bilder, satsa på berättandet och gärna ha bra grafik. Men också att hitta det där extra som går utanför ramen och får materialet att sticka ut menar Rickard Frank.

Svenska tidningar är bra på att skicka in bidrag. Men kan absolut bli bättre på det. För deltar man inte blir det inga priser. 

Rickard Frank menar också att det inte bara är svensk tidningsdesign som står sig bra internationellt – utan skandinavisk. Och resultatlistan ger honom rätt:

Av de 20 tidningar som får flest priser i årets tävling är tre från Skandinavien (DN, Politiken och Bergens Tidende).

Av 712 priser går 52 till tidningar från Sverige, Norge och Danmark. Ser man länderna som en region blir ”vi” trea efter USA och Kanada. Länder med tidningar som har betydligt större resurser än vad som finns här.

Svenåke Boström, tidigare ordförande för SND och medieutvecklare på Sundsvalls Tidning, menar att svensk design generellt sett står sig bra. Men att den lutar sig mycket på ett traditionellt tänkande. Det finns inga exempel på mer banbrytande design som bland annat den portugisiska tidningen i står för menar han.

Främst är det viktigt för att locka yngre läsare som kräver ett mer visuellt berättande tycker han. Men samtidigt är det en balansgång att inte göra en tidning som känns främmande för äldre målgrupper.

En väg kan vara att göra som en av Chicagos ledande tidningar som gör en speciell utgåva med en design anpassad till de yngre målgrupperna tipsar han.

 

Så avgörs valörerna:

Varje klass har fem juryledamöter som säger ja eller nej till bidragen.

Blir ställningen 3-2 får bidraget en Award of Excellenc.

Blir ställning 4-1 eller 5-0 blir det en diskussion om guld eller silver. Det är inte givet att varje klass ska ha en guldmedaljör.

Alla som får guld bedöms sedan av den stora jurygruppen (som i år bestod av 21 personer, 16 var för, 3 mot och 2 avstod). Om minst  ¾-delar ställer sig bakom samma bidrag blir det ”Best in Show”. 

Till helgen ska en ny jury titta på alla 10 236 bidrag för att utse ”World´s Best Designed”. 

30 januari, 2012 - 14:56

Tre topptidningar till…

I förra veckan kom nya bevis på att det görs oerhört mycket bra journalistik utanför tullarna. Men det finns fler exempel…

Det görs otroligt mycket bra journalistik på ickestorstadsbaserade redaktioner. Det framkom med all önskvärd tydlighet i förra veckan när Östran arbetade sig till Håkan Juholts stora avskedsintervju, Västerbottens Folkblad grävde fram att Stefan Löfven blev hans efterträdare och Allehanda fick det bekräftat – av hans mamma.

Men det finns fler lysande exempel på att det görs topptidningar även utanför tullarna.

Medievärldens redaktion använde lunchen till att bläddra igenom ett antal av Sveriges morgontidningar. Och ur denna tidningsflod har vi vaskat fram tre guldklimpar:

1. Sundsvalls Tidning. (27/1) Inte minst på grund av att de sannolikt har Sveriges bästa tidningstryckeri. Måste vara en ren fröjd att vara fotograf där. Och annonsör. Inte en tillstymmelse till misspass så vitt vi kan se. 

2. Borås Tidning. (29/1)Med tanke på att Stefan Eklund är chefredaktör är det inte konstigt att tidningen har en så ambitiös kulturdel. Här hittas såväl melodifestivalledare som essäer om kampen om Kaukasus. Men nyhetsdelen går inte av för hackor heller. Sättet som de hanterar befolkningsstatistiken över Sjuhäradsbygden är inget annat än ett paradexempel på lysande journalistik. Text, foto, grafik och redigering i toppklass!

3. Enköpings-Posten. (28/1) Kan man annat än smälta? Helt rätt att dra på historien om pudeln Kajsa som försvann från sin matte på flygplatsen i Alicante – och sedan dök upp i Oslo. Att vovven sedan ser ut att räcka ut tungan åt fotografen på ettan gör det inte sämre.

Vi kommer att fortsätta med den här typen av tidningstittarluncher. Vill du vara med? Hör av dig till redaktion@medievarlden.se i så fall.

Uppdatering: Det har kommit reaktioner som går ut på att vi är förvånade att det görs så mycket bra journalistik utanför storstadsområdena. Då kan jag bara säga att så är verkligen inte fallet.

Däremot får den goda journalistiken som görs utanför storstadsområdena inte alltid den publicitet den är värd. Det här är ett försök att åtgärda det.

 
27 januari, 2012 - 15:22

Vad jag egentligen ville ha sagt var…

Om tungan sväller och hjärnan stannar behöver det inte vara influensa. Det kan bero på Publicerat också…

Den text jag skrev i söndags om hur medierna hanterade Håkan Juholt har gett upphov till flera kommentarer och reaktioner. Både på vår sajt och i de sociala medierna Twitter och Facebook. Kul.

Dessutom har radio hört av sig. Två gånger. Dels Radio Kalmar som ville ha med mig i direktsändning – vilket blev en flopp. Efter min första kommentar bröts kontakten och jag kunde bara lyssna på vad de sa. Mycket frustrerande. Sedan hörde Åke Pettersson på Publicerat av sig och ville ha mig dit. 

Nu är inspelningen klar och jag kan konstatera att ordspråket ”skomakare, bliv vid din läst” har fog för sig. Jag ska nog ha ett tangentbord framför mig…

Jag hade ganska klart för mig vad jag ville ha sagt. Men när vinjetten till programmet hördes i hörlurarna var det som om all syresättning till hjärnan upphörde och i ställde svällde tungan till dubbla storleken.

Vad jag ville få fram var att:

• Det var givetvis rätt att granska Håkan Juholt, som ledare för Sveriges näst största parti och trolig statsminister vid ett maktskifte. Allt annat än en ingåenden granskning av honom och hans politik är grova tjänstefel.

• Men att det bör vara en någorlunda balanserad bevakning. Att så inte var fallet kom fram i Cisions undersökning som visade att statsministern inte var i närheten av den (negativa) publicitet som Juholt fått.

• Det spelar ingen roll om vi i branschen menar att det är ett drev eller inte. Uppfattar läsarna det som ett sådant undergräver det förtroendet för medierna. Och då just förtroende och trovärdighet är de faktorer som är fundamenten för verksamheten, inte tryckpressar eller publiceringsverktyg, är det minst sagt kontraproduktivt om våra läsare ser oss som en flock gläfsande hundar.

• Medierna förmedlar kanske en bild av att det är mer hetsjakt än vad det är. Sannolikt var det inte mer än ett 20-tal reportrar som jagade kommentarer utanför Sveavägen förra helgen. Samt kanske motsvarande antal fotografer. Även om de följer efter VU-ledamöterna några meter för att få kommentarer av dem så släpper de dem rätt snabbt. Men vissa bilder förmedlade känslan av att Sveavägen var blockerad av ett gigantiskt journalistuppbåd. Dessutom, vill inte dessa politiker ha den här uppmärksamheten verkar det gå hur bra som helst att välja andra utgångar. Håkan Juholt lyckades i alla fall…

• Oavsett om man väljer att kalla det drevet mot, eller jakten på, Juholt så fick det sitt bränsle inifrån partiet. Utan sms från sittande möten och andra läckor skulle medierna inte haft mycket att gå på. Och då skulle energin sannolikt kanaliserats på annat. 

• Det är en annan typ av journalistik som gett bäst resultat i det här fallet. Det var Östran som fick den stora avgångsintervjun med Håkan Juholt. Det var Västerbottens Folkblad som först kunde berätta att hans efterträdare skulle bli Stefan Löfven och det var Allehanda som kunde bekräfta nyheten med den säkraste av källor – hans mamma.

• Nu är Juholts tid som partiledare historia. Och det ska bli spännande att se vad gräddan av Sveriges politiska reportrar väljer att fokusera på nu. Kan det till exempel bli Filippa Reinfeldts oförmåga att hantera medier som ett antal publicister beskrivit på DN:s Stockholmsdebatt. Eller att hennes man inte har full koll på Sveriges ekonomi. Eller vad som händer om Kristdemokraterna inte klarar sig kvar i riksdagen, eller…

Nu blev det mest ett osammanhängande bludder är jag rädd för. Vilket med all pinsam tydlighet kommer att höras när programmet sänds i morgon 15.35. Kom bara inte och säg att du inte blev varnad... 

 

 

25 januari, 2012 - 16:23

Katten också – visst ska du unna dig ett skratt

Det är lill-lördag och lönen har precis kommit. En annan sak att skratta åt är filmer på roliga katter…

Amat Levin på Nöjesguiden har hittat 15 bevis på att katter är djurrikets största skithögar. (Eller hur man nu översätter douchebag)

Du hittar bevisen här:

Jag vet inte om de bortom rimligt tvivel fastslår hans tes, kattälskare som jag är. Men filmerna är i alla fall väldigt roliga. Perfekta att för att få mungiporna att peka rätt. Missa på egen risk!

 
22 januari, 2012 - 13:59

Pallar du med Juholts behandling?

Hur mycket av Håkan Juholts fall beror på mediernas agerande? Och hur många tidningschefer skulle få sitta kvar om de bevakades på samma sätt?

Självklart att det viktigt att bevaka Socialdemokraternas största kris under historisk tid! Självklart måste vi granska vad partiledaren säger! Självklart måste vi rapportera om att partiets opinionssiffror sjunker! Självklart måste vi skriva om att partiledarens förtroende är ifrågasatt!

Det var den gängse åsikten bland de journalister jag pratade med i Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen i Stockholm där de väntade på att VU-mötet skulle ta vara över. Vilket jag och säkert alla andra med pressleg instämmer i.

Självklart är det inte vi som avsätter eller tillsätter partiledare! 

Det menade också journalistkollektivet på Sveavägen. Men där är jag av något divergerande åsikt.

Visst. Det är sant att det formellt är andra instanser, partistämmor, valberedningar och verkställande utskott till exempel, som håller i yxan. Men en massiv bevakning där relativt små felsteg leder till uppslag efter uppslag med ifrågasättande artiklar och analyser påverkar de opinionssiffror som är en stor del av det beslutsunderlag partistämmorna, valberedningarna och verkställande utskott lutar sig mot. Att inte erkänna det att är att blunda för en viktig del av sanningen.

Ibland hamnar journalistiken i självsvängning.  Det måste vi våga erkänna. En i sig korrekt bevakning kan tappa sina proportioner och förmedla intryck av större kris/kaos än det faktiska läget berättigar. Vilket gör att trovärdigheten för medierna eroderas.  

Uttalanden kan också tolkas och behandlas mer eller mindre välvilligt.

Att alla politiker inte bevakas och behandlas på samma sätt är tydligt. Ta till exempel Fredrik Reinfeldts groda i en intervju med SVT:s Mats Knutsson. Där hävdad han att Sverige under 2010 och 2011 var det enda land i Europa som hade en ekonomi i balans och överskott. Ett dubbelfel som Svenska Dagbladets faktakoll effektivt bevisade.

I Expressen blev det till en liten notis på samma uppslag som dominerades av någon av Håkan Juholts senaste klavertramp.  Hade det varit Juholt som sjabblat till det (där också) hade rubriken sannolikt haft andra grader. Och det varit en betydligt längre text. Och säkert kompletterats med en lång lista av andra fadäser av s-ledaren.

Visst. Jag vet att moderatledaren inte är ifrågasatt på samma sätt som hans socialdemokratiska motsvarighet. Men Reinfeldt är statsminister så…

---

Jag har lekt med tanken att använda mig av nya arbetsmetoder. Nämligen att behandla tidningschefer på samma sätt som stora delar av allmänheten kanske upplever att en del journalister behandlar vissa politiker.

Troligen har det inte funnits en vecka i Medievärldens historia när det inte kommit ett samtal från en hög mediechef där han eller hon vill rätta till något han eller hon har sagt.  Det kan handla om allt från att justera nyanser till rena faktamissar från deras sida. 

Tänk om jag skulle vägra att ändra i texten med hänvisning till att de faktiskt måste stå för vad de sagt. 

Tänk om jag skulle sluta försöka förstå vad de menar och förmedla det. Och i stället ägna mig åt att jaga tabbar och misstag. 

Tänk om jag skulle använda den tjocka penseln med den svartaste färgen när jag beskriver dessa misstag.

Tänk om jag skulle kontakta styrelsen för tidningen och fråga om de har förtroende för en chef som inte har bättre koll på detaljerna. 

Tänk om jag skulle fråga läsarna vad de har för syn på en tidning som har en chef som…

Tänk om det skulle ”drabba” en och samma mediechef hela tiden samtidigt som övriga synbarligen slipper stå till svars för liknande misstag.

Hur länge skulle det dröja innan kära kollegorna/konkurrenterna på Journalisten, Dagens Media, Resumé och Medierna börjar fundera i banor som ”kanske den där Marklund snubblat över något för en gångs skull. Kanske bäst vi gör något också. Men vi måste hitta på något eget på honom, hmm…” 

Hur länge skulle det dröja innan mediechefen kände sig mobbad?

Skulle det rent av kunna gå så långt att styrelsen kommer fram till att ”så här kan vi inte ha det längre. Vi måste få arbetsro. Han, eller hon, får gå.”

Det kan blåsa hårt och bli stora vågor i en ankdamm också. 

---

I den heliga genomskinlighetens namn:

Jag började min journalistiska bana på Oskarshamns-Tidningen. Samtidigt som Håkan Juholt jobbade för konkurrenten. Så vi har säkert pratat med varandra ett antal gånger. Men det var ett 20-tal år sedan. 

I nutid har jag sett honom några gånger i ”min” söderförort som bara ligger en t-banestation från den söderförort där han är kulbo.

Men han verkar inte känna igen mig längre.

 
16 januari, 2012 - 17:30

Två kantrade publiceringar

I Sverige har det fnissats åt den olyckliga annonsplaceringen i TA, i England har det säkert skrattats åt The Guardians – ännu olyckligare – förstasida.

Det är inte lyckat att ha en stort uppslagen nyhetsartikel om färjekatastrofen i Italien med rubriken ”Dödssiffran stiger” på vänstersidan och en helsida från en resebyrå om kryssningsresor på högersidan.

Men ibland slår den mänskliga faktorn till. 

Frågan är om The Guardians redaktion kan skylla på den faktorn. I sin blogg tar Roy Greenslade upp dagens etta. Den domineras bildmässigt av den kantrade färjan men rubrikmässigt av: ”Give Queen a new royal yacht for the jubilee, says minister”.

En inte helt lyckad kombination om man säger så.

Roy Greenslade säger i sin blogg att den här typen av krockar är det i regel bara journalister som fäster sig vid. I alla fall när det gäller rena nyhetskrockar. 

När det gäller krockar nyheter/annonser tenderar de som köpt utrymmet höra av sig. Men det handlar mest om att de ser en möjlighet till kompensation menar Roy Greenslade.

 
9 januari, 2012 - 15:33

Här slår EXTREMRUBRIKEN till

På sina håll kan det snöa fem centimeter i natt – tillräckligt för att Aftonbladet smackar på med ”Extremvädret” på ettan.

Först blir det snö. Sedan blir det tö. Och ett oväder av ”Emil-klass” kan, med betoning på kan, vara på väg att växa fram utanför norska kusten. SMHI har dock inte tagit ställning till om man ska gå ut med en varning. 

Hela landet kan nu bli vitt lovar Aftonbladet. Hela fem centimeters snöfall kan det bli på sina håll i natt. Tidningen konstaterar också att det blir en frostig avslutning på veckan med minusgrader på sina ställen.

Helt normalt januariväder om någon frågar mig. Men tillräckligt för att benämnas EXTREMVÄDRET på Aftonbladets etta.

Tänker osökt på omvärldskommentatorn Jan Berglins helgstripp i Svenska Dagbladet. Hans konklusion är att vi tappat perspektivet på vad som är väder och oväder beroende på att ”hela Sverige går i lågskor. Det är bara småbarn som är ordentligt klädda.”

Ibland får jag känslan av att man på vissa redaktioner anser att allt annat än sandalväder är onormalt. Oavsett om det är juni eller januari.

(På sajten har Aftonbladet en något mer sansad rubrik: "Snart faller snön över hela landet")
29 december, 2011 - 11:39

2011

Mikael Marklund listar 2011

Mikael Marklund utser årets flipp, flopp, hopp, citat, siffra, ord, rubrik och medieperson, samt väljer sin egen bästa text från året som gick:

Årets flipp: Insikt, Svenskans appmagasin, gillar, gillar, gillar! Utgörning som får gammalt material att bli nytt. Och att man verkligen utnyttjar (nästan) alla möjligheter som plattan erbjuder!   

Årets flopp: Google+

Årets hopp: Betallösning (testas på bland annat Gota & Stampen – med många intresserade som följer utvecklingen)

Årets citat: ”Kungavännen Anders Lettströms inlägg på torsdagens DN Debatt förvånade mig. Texten kunde nämligen tolkas som kritik mot kvällstidningarna…” // Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i sin blogg 8/12

Årets siffra: 37 (månadslöner)

Årets ord: PIG-länderna (Portugal, Italien & Grekland) Nu vet alla vad grisigt hanterad ekonomi kan leda till... 


Årets rubbe: Ödesdag för Saab (typ en i veckan…)

Årets medieperson: Rupert Murdoch: Tre anledningar: • Skandalen kring, och stängningen av, News of the World • Satsningen på appen The Daily • New York Times lyckade betallösning på nätet

Min text: Så här ska en löpsedel inte se ut

12 december, 2011 - 16:16

Så har ni aldrig hört Sanna Rayman

Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman har tagit sig ton igen…

Sanna Rayman kände, enligt hennes blogg, att det var bråttom när Benny Andersson signalerat att tänkt återförena Abba för att försöka rädda en omstridd plats i Stockholm. 

”Skulle man muta in området kampvisor för Slussens bevarande var det nu eller aldrig.” 

Under artistnamnet Sanna ”Plong” Rayman och tillsammans med the Inslag Santesson Orchestra har hon gjort en cover på Mikael Wiehes ”En hjärtas fågel”. Den heter i deras version ”Sång till en sluss” och är – så vitt känt – helt befriad från ironiska inslag…

Så här låter den:

Nästan samtidigt var det för övrigt Mikael Wiehes tur att hyllas i TV4:s Så mycket bättre. Där valde Eva Dahlgren att framför samma låt. Så här blev hennes version:

Eva%20Dahlgren%20-%20Mitt%20hj%C3%A4rtas%20f%C3%A5gel

7 december, 2011 - 15:37

Ibland måste det nog få bli fel

Det enda sättet att garanterat aldrig göra fel är att hela tiden vara för försiktig – hoppas någon säger det till Katrineholms-Kurirens redigerare.

Att ost från Flen ska ingå i middagen på Nobelfesten har blivit en liten nätsnackis i dag. Eller rättar sagt rubriken i Katrineholms-Kuriren: ”Flensost serveras på Nobelfesten”.

Och även om tidningens chefredaktör Elisabet Bäck vill hålla det internt så vill jag skicka ett budskap: Bättre lyss till den rubrik som brast än aldrig spänna en båge!

Den tidning som bara har redigerare som aldrig vågar testa gränserna, leta underfundigheter eller lyfta fram det som reportrar och fotografer missat är dömd att för evigt snubbla fram i en grå sörja av menlösa rubriker som aldrig skapar den minsta pulshöjning. 

Vilket är ännu värre än den här rubriken.

Men det bästa är givetvis om någon vågar säga till redigeraren att just den här gången har du passerat gränsen. Vissa rubriker ska aldrig nå längre än nattredaktionens bortersta bord. 

Den här är ett exempel på en sådan…