Mikael Marklund

Årsskiftet 2010/2011 tog Gota Media över ägandet av Östran/Nyheterna. En nödvändig affär för andratidningen i Kalmar län. Pengarna var på väg att ta slut. Nästa lågkonjunktur skulle bli dödsstöten.

På Amerikavägen andades man ut. Det fanns till och med en viss tro på framtiden tack vare att den eviga konkurrenten på Södra Långgatan skulle kliva in.

"Det här tryggar tidningens framtid och fortsatta utveckling. Och min känsla är att de flesta tycker att det är skönt att få ett besked. Sedan är alla medvetna om att det blir förändringar."

Det sa Östrans dåvarande chefredaktör Ulf Carlsson till Medievärlden då.

Bara några veckor efter att bläcket hade torkat på avtalet stod det klart att 25 tjänster skulle försvinna från Östran när bland annat prenumerations- och annonsförsäljningen flyttades över till andra enheter inom Gota Media. 

En åtgärd som fått stark kritik bland annat av Östrans tidigare chefredaktör Janne G Andersson som sågade den nya säljavdelningens insats när TS-siffrorna för 2011 blev kända. Östran/Nyheterna tappade då tillsammans 1900 ex och var med bred marginal den tidning som minskade mest. Något som upprepades i år då tidningen minskade med 1100 ex.

Men det är inte bara upplagan som sjunker. Även annonsintäkterna har minskat drastiskt. Sista året som självständig tidning var de enligt Medievärldens källor omkring 30 miljoner. Nu ligger de på runt 20 miljoner, enligt samma källa. En minskning på 10 miljoner, vilket är ungefär vad det sparpaket som presenterades i går handlar om. Det finns en hel del konjunktur och struktur i den nedgången. Men kanske också, låt oss kalla det, annat fokus. 

Givetvis måste en ny ägare försöka räkna hem sitt köp på något sätt. Men kanske började Gota Media i fel ände. 

Tänk om gårdagens åtgärd, att stänga ner åtta lokalredaktioner, hade genomförts då och ledningen i stället valt att ha kvar säljorganisationen. Även om det hade varit ett jobbigt beslut att lägga ner i till exempel Högsby, Torsås och Emmaboda hade det kanske inte påverkat upplagan lika mycket som att låta konkurrenten ta över säljet.

För även om det säkert inte är medvetet från säljavdelningens sida måste det vara svårt att från en dag till en annan byta argumentation. Från att säga att Barometern är den stora tidningen som det räcker att synas i till att även propagera för andratidningen de av hävd gjort sitt bästa för att marginalisera.

Fler säljare borde, i alla fall med lite samordning, ge mer intäkter än färre. Även om de jobbar på en begränsad marknad som inte utvecklats positivt de senaste åren.   

Nu har ledningen mer eller mindre kniven på strupen. På något sätt ska de vända intäktskurvan samtidigt som de ska genomföra den största nedbemanningen i tidningens historia.

I dag kommer Östran/Nyheterna, precis som konkurrenten/systertidningen Barometern-OT, ut sex dagar i vecka och kostar 2 328 kronor att prenumerera på för ett helår.

I mars var Östrans vd Håkan Johansson i en intervju i Medievärlden övertygad om att besparingarna skulle gå att genomföra utan att gå ner i antal titlar eller utgivningsdagar. Frågan är hur länge han håller fast vid den linjen.

Och, hur situationen skulle ha sett ut om Gota Media valt en annan väg efter köpet av Östran/Nyheterna. Den första frågan kommer att besvaras. Den andra inte. 

Kampen mellan de två kommersiella tv-kanalerna har blivit en framgång på nätet. Närmare 3 miljoner har tittat på uppgörelsens mellan norska Viasat och TV2.

Sannolikt inte för att fotbollen håller någon högre nivå utan för att det adderats ett nytt moment. Elektricitet. För spänningens skull måhända…

Chefredaktör Lena K Samuelsson menar att det handlar om en mer distinkt SvD. En tidning som ger texten utrymme och låter den kvalificerade journalistiken ta plats.

Visst kan man kalla den distinkt. Men också avskalad. Eller hårdprioriterad.

Notisspalterna har blivit smalare. Och färgplattorna färre. Vilket ger mer utrymme åt det redaktionen vill lyfta fram. I alla fall om upplägget för dagens första nyhetsuppslag är grundmall. Rysskräcken tar upp allt utrymme förutom en notisspalt.

Formen känns både fräsch och funktionell och är något som säkert kommer att fungera med den äran de närmaste åren. Ett perspektiv som dock kanske är i längsta laget för en printorganisation av i dag…

Att kulturen inte längre är en egen rygg och att sporten nu görs av TT och trycks på rosa papper tror jag inte läsarna får några problem att vänja sig med. Bara innehållet inte påverkas. Att opinionsmaterialet får mer utrymme kommer säkert många att uppskatta.

Men det går inte att komma ifrån att formförändringarna, i alla fall delvis, genomförs för att anpassa produkten till en ny, och betydligt mindre, organisation.

Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Därför är det bra att göra en tjock premiärtidning med många egna läsvärda berättelser. Sannolikt kommer SvD dock snart att gå ner i sidor. I alla fall på vardagarna. Det är också då, när allt blivit vardagslunk, som det visar sig om formen fungerar.

Inom kort kommer också Svenskans nya digitala affärsmodell. Då testas konceptet på allvar. Nyheterna blir allt mer digitala – bakgrunder och analyser får utrymme i print. Det blir spännande att se hur långt redaktionen vågar/kan gå när det gäller att dela upp flödet. Och följa hur det påverkar intäkterna.

Vad jag undrar om förstasidesredigerarna på Sundsvalls bägge morgontidningar såg någon koppling mellan respektive största nyhet och dragarbild när de filade på torsdagens tidning.

Jag gjorde det. Det är bara att erkänna.

Fakta i fallet är att Sean Banan uppträdde på ett köpcentrum i Sundsvall och att bägge tidningarna var där. Och att de såg ut så här i obeskuret skick: