I Sverige har Newsmill nämligen gått i bräschen för den fria nätdebatten, alternativt den naiva synen på nätklimatet, beroende på vilket perspektiv man har. Jag har kritiserat dem flera gånger genom åren för vad jag ansett vara en oansvarig hållning både vad gäller själva debattartiklarna och tonen i kommentarsfälten.
Därför är det glädjande att den nuvarande redaktionen inser att utrymmet under artiklarna spårat ur, och att sajtens inte alltför stora resurser ska koncentreras på att "bredda och fördjupa samhällsdebatten genom de artiklar vi publicerar" i stället för oändligt renhållningsarbete bland kommentarerna.
Jag skulle säga att det finns tre huvudpunkter där mediebranschen tänkt fel om kommentarsfälten:
Tolerans för hat och skitsnack. Artikelförfattare och intervjuobjekt har av nätredaktionerna förväntats stå ut med personangrepp under artiklar som de skrivit eller medverkat i. Även journalisterna/debattörerna själva har ofta haft attityden att påhoppen är om inte normala, så åtminstone något som man får försöka stå ut med. Men att tillåta så många värdelösa kommentarer att "hatet i kommentarsfälten" blivit ett etablerat begrepp var naturligtvis att gå för långt. Redaktionerna har varit alldeles för överseende med personangrepp, irrelevanta kommentarer, rasism, kvinnohat med mera – trots att det länge varit uppenbart att den här typen av kommentarer inte bidrar till nätartiklarnas värde.
Underskattande av anonymitetens destruktiva lockelse. De allra flesta som förstör diskussionsklimatet på nätet gör det inte under eget namn. Så länge läsare kan kommentera som ansiktslösa "Kalle" eller "Karin" tycks det som om lockelsen att snacka skit och angripa artikelförfattaren som person snarare än att bidra med intressanta insikter och kommentarer är helt oemotståndlig.
Underskattande av de resurser som krävs. Det här hänger ihop med frågan om anonymiteten, men redaktionerna har underskattat vilket jobb det är att hålla efter kommentarsfälten. Newsmill och Studio Ett tillhör de som insett att det krävs tid och kraft, alltså aktivt engagemang snarare än luddiga idéer om läsarmedverkan som någonting automatiskt positivt, för att kommentarsfälten ska fungera.
Kanske har redaktörerna också överskattat människans natur? Aftonbladets klassiska enkät Vi5, där fyra vanliga medborgare och en kändis intervjuas om aktuella frågor och publiceras med namn och bild, spårar sannolikt ur mindre sällan än om man lämnar en tuschpenna på en offentlig plats, vilket i praktiken är vad kommentarsfälten är.
Bilden visar en genuin "millning" (åsiktsbarometer) bland Newsmills läsare och kommentatorer.













































