I går publicerade brittiska Sunday Mirror ett avslöjande om hur Twitter används av pedofiler för att utbyta bilder och filmer av övergrepp och finna nya unga offer. Jobbet gjordes i samarbete med en tidigare detektiv och expert på övergrepp mot barn. Med hjälp av särskilda söktermer och fejkade profiler fick han snart kontakt med potentiella förövare.
Redan har grävjobbet om Twitter som en "lekplats för pedofiler" gett resultat. I fredags arresterades en man och en kvinna i en gryningsräd efter att tidningen i ett tidigt skede lämnat över information till Londonpolisen.
Twitter, som redan är under press att rensa upp bland näthatarna efter sommarens många historier med virtuella rasistattacker och liknande, har fått ytterligare anledning att se över såväl sina säkerhetsrutiner som sitt etiska ansvar. Sajten har nu stängt ned 36 användarkonton, men det är bara en tillfällig åtgärd.
För oss i mediebranschen är Sunday Mirrors jobb intressant av flera skäl. Framför allt understryker det att sociala medier inte bara är användbart som grävverktyg, utan som plats att gräva i. Och då syftar jag inte på trenden att blåsa upp ogenomtänkta inlägg till rubrikmässiga "Twitter-gräl".
Den i dag utbredda tidspressen för journalister är inget hinder. Inom två minuter hade tidningens reportrar hittat 20 pedofiler som var "redo att utnyttja små barn". Inom två timmar hade de kartlagt 200 stycken. Åtminstone de yngre i mediebranschen behöver kanske påminnas om att den typen av kartläggningar tog månader på 1990-talet. Nu handlar det mycket om förarbete – att lära sig exempelvis pedofilernas spåk med särskilda förkortningar och liknande – men själva aktiviteterna försiggår förvånande öppet på nätet.
Sunday Mirror hävdar själva att detta är den första undersökningen av pedofiler på Twitter. Stämmer det är det ett underbetyg för medierna och en tankeställare kring vilken typ av sociala medier-användning som redaktionerna prioriterar.













































