Precis samma lagar gäller på internet som i den verkliga världen. Nätsajter lyder fortfarande under svensk lag, även om de saknar utgivningsbevis. Så låter det från de brottsbekämpande myndigheterna och från juridiskt håll.
Men hur ser det ut i praktiken? Få anmälningar leder någon vart.
Anonymiteten på nätet ger nästan hundraprocentigt skydd åt fega skribenter. Och lägger man dessutom sin sajt på en utländsk server – vilket de flesta kontroversiella aktörer gör; de amerikanska servrarna dominerar – är man fri att förtala och hetsa.
”Det är uppenbart att brottet (mot personuppgiftslagen, reds. anm.) inte går att utreda”, skriver Åklagarmyndigheten i sitt skäl till att inte inleda en förundersökning mot en svensk högerextrem webbtidning år 2008.
Motiveringen är lika kortfattad: ”Anmälan avser hemsidan www.info14.com. Hemsidan ligger på en server i Texas, USA och är registrerad på en XX med adress i Kalifornien, USA. Med hänsyn till härtill är det uppenbart att brottet inte går att utreda.”
Visst hopp finns dock. I vad som skulle kunna signalera en ny, tuffare linje har Datainspektionen polisanmält Avpixlat för dess publicering av känsliga personuppgifter i migrationsdomar. Avpixlat har försvarat sig med att de ägnar sig åt journalistik – men det finns en gräns för vad som kan anses ha ett journalistiskt ändamål, konstaterar Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.
Ansvaret för nätklimatet – i sociala medier såväl som på professionellt drivna sajter – är en nyckelfråga för kommande generationer och det duger inte att sucka resignerat. Som vi ser av Avpixlats svar till Medievärlden är det lönlöst att vänta på att de ska inse värdet av ett tryckfrihetsrättsligt skydd. Som parentes kan tilläggas att det finns högerextrema (snarare än ”bara” främlingsfientliga) sajter som valt att ha en ansvarig utgivare.
Men de står redan utanför det demokratiska samhället och har inte särskilt mycket att förlora på att dömas.
Till skillnad från Avpixlat har de inte heller kopplingar till ett riksdagsparti (Sverigedemokraterna) och behöver inte tänka på sitt eget eller andras rykte. I höstas dömdes exempelvis Patriot.nu:s ansvarige utgivare Emil Hagberg till en månads fängelse för en läsarkommentar som innehöll hets mot folkgrupp.
Bakom sajten ligger Sveriges mest militanta högerextrema grupp.
Många mainstreammedier lever kvar i den första internettidens välvilligt naiva attityd till nätpubliceringar. Svenska tidningars yrvakna attityd till läsarkommentarer är ett bevis på det.
Först efter terrorattackerna mot Norge och debatten om nätradikalisering började chefredaktörerna förstå att det inte var en genomtänkt idé att under nätartiklar publicera sådant som aldrig skulle tryckas i papperstidningen.
Gränserna mellan den fysiska världen och den virtuella blir allt tunnare. I många fall är de redan flytande. Det är inte längre logiskt att upprätthålla något slags juridiska och moraliska frizoner i den ena sfären. Målet måste vara: är det juridiskt eller socialt oacceptabelt i den fysiska världen, är det inte heller lagligt eller acceptabelt på nätet. Och det har ingenting med censur att göra.
Det främsta hoppet står till en opinionsbildande debatt om förtal, hets mot folkgrupp, uthängningar och liknande brott på nätet. Ämnet måste i sedvanlig ordning hamna på den politiska agendan för att saker ska hända och de brottsbekämpande myndigheterna börja ta problemet på allvar. Det behövs också fler prejudicerande domar.
Juridikprofessor Mårten Schultz har funderat över om det inte är möjligt att lagföra de Avpixlat-medarbetare som är kända vid namn för medhjälp till hets mot folkgrupp eller upphovsrättsbrott. Det skulle vara ett effektivt sätt att slå hål på nätanonymitetens immunitet.













































