
Undersökningen, som presenterades på Nordiske Mediedager i Bergen i dag, visar att en majoritet av de skandinaviska journalisterna tycker att mediebevakningen av terrordåden och rättegången mot Anders Behring Breivik varit passande. Men en stor del av de norska (46 %) och de danska (22 %) journalisterna anser att mediebevakningen varit för omfattande – jämfört med bara 6 % av deras svenska kollegor.
Att de norska journalisterna påverkats av de anhörigas anklagelser om en "mediecirkus" var nästan oundvikligt. Mer intressant är att så många journalister i Danmark, som inte är direkt berört, är inne på samma linje. Personligen kan jag inte låta bli att spekulera i om det har att göra med danska mediers generella ointresse för rasism och extremhögern, men det kan förstås bero på helt andra faktorer.
Däremot höjdes tidigt röster i den svenska debatten om att gärningsmannen skulle behandlas som vilken terrorist som helst. Det kan vara en anledning till att den stora medieuppmärksamheten är mindre kontroversiell här. Men ett sådant resonemang gör det extra intressant att rättegången mot de mer lättplacerade, jihadistiska misstänkta bakom terrorplanerna mot Jyllands-Posten fått så lite medieuppmärksamhet i Sverige. Kanske har det helt enkelt att göra med att det dådet, till skillnad från 22/7, aldrig genomfördes?
En skillnad mellan norska journalister och de som är verksamma i Danmark och Sverige är också att 22 % av norrmännen anser att medierna efter 22/7 bör ge mer utrymme åt "ytterkantsåsikter". Endast 4 % av danskarna och 5 % av svenskarna håller med. Här är det tydligt att norska journalister påverkats av Anders Behring Breiviks uttalanden om att det "åsiktsförtryck" han utsattes för av etablerade medier var en bidragande faktor till hans radikalisering och, i förlängningen, till terrordåden. Jag har själv träffat flera norska journalister som undrar om attackerna hade kunnat undvikas om tidningarna bara släppt fram Breiviks islamofoba åsikter på debattsidor och i kommentarsfälten. Men jag tror att det är högst osannolikt.
Normaliserandet av sådana intoleranta tankar leder till ett främlingsfientligt samhällsklimat och det är ett alltför högt pris att betala för något som inte alls är en garanti mot extremism. Gränsdragningen blir också omöjlig. En vanlig konspirationsteori hos den antijudiska extremhögern (och, tyvärr, etablerade personer som den norske fredsforskaren Johan Galtung) är att judarna styr medierna. Ska Breiviks idéer få ta större plats, måste även andra rasistiska idéer få göra det. Det innebär allt från Eurabiateorier till antijudiska konspirationer till utläggningar om romers medfödda kriminalitet. Hur det skulle kännas att som "avvikande" person dagligen läsa sådana åsikter bör den företrädesvis vita journalistkåren reflektera över.
Läs också vår första artikel om den skandinaviska medieundersökningen: Svenska journalister vill inte namnpublicera













































