
Mycket – för att inte säga det mesta – är sig likt sedan jag regelbundet läste Vecko-Revyn på 1990-talet och början av 2000-talet. Lättsam läsning som vårmodets största trender, mingelreportage och "så såg kändisarna ut som barn" varvas med upplysande material om till exempel kvinnosjukdomar. Och varför ändra på en säljande formula?
Men en ingrediens är helt klart ny, och det är det mer etiska perspektivet. 2005 hamnade Vecko-Revyn i blåsväder efter att ha gjort någonting så idiotiskt som att lotta ut en läppförstoring. I dag meddelar tidningen redan på en av de första sidorna att VR "jobbar aktivt mot sjuka skönhetsideal".
Det är ett starkt ställningstagande och en genomläsning visar att det inte handlar om tomma ord. Borta är exempelvis de annonser för skönhetsoperationer som brukade finnas längst bak i tidningen. Hur ansvarsfullt det är att fylla annonssidan med spålinjer där profetiorna kostar 19,80 kr/minut (vad sägs om: "En hysterisk mamma kommer om en månad rusa in på ditt rum med telefonräkningen i högsta hugg"?) kan dock diskuteras.
Bra: Killpanelen. Som tonåring var man alltid extremt nyfiken på vad det andra könet tyckte och tänkte. Synd att flera av dessa killar verkar så utseendefixerade. Kanske hade man inte behövt välja de sliskigaste Stureplansstekarna?
Bättre: Djupdykningen i dokusåpornas smutsiga baksida ("Tre ex-deltagare avslöjar: 'Dokusåpan var nära att förstöra mitt liv!'"). Mycket lägligt inför februaris säsongsstart av Big brother med, enligt VR, rekordmånga sökande.
Bäst: Vecko-Revyns "Size Hero"-kampanj, en sund motbild till det rådande, anorektiska "size zero"-idealet i underhållnings- och modebranschen. För att bryta kroppsfixeringen krävs inte bara en medvetenhet om problemen utan just sådana här offensiva satsningar från aktörer med makt att påverka. VR säger sig "jobba med olika typer av modeller i tidningen, belysa viktiga frågor och sätta press på våra modemakthavare". Det sistnämnda vore en kul vinjett – inget säger att tjejtidningsjournalistik inte kan vara granskande.

Kan bli bättre: Artikeln om konspirationsteorier (Harry Potter är satanist! Streckkoder styr våra hjärnor!) är verkligen befriande könsneutral läsning efter alla locktångsrecensioner och PT-tips. Ett beprövat koncept är en sak, slentrian en annan. Sådana här artiklar är ett utmärkt sätt att utmana målgruppen och ge dem det de kanske inte visste att de ville ha.
Uselt: Helsidesspalten Sierskan. Tjejerna som skrivit in har större problem än borttappade örhängen: Kommer jag som ensamstående mamma träffa den rätte? Varför lämnade han mig? Men det är särskilt ett brev som definitivt inte bör bemötas av en sierska utan snarare av en kurator. En 19-årig tjej berättar hur hon drabbas av plötsliga gråtattacker och går från att vara hysteriskt ledsen till glad på några sekunder. Hon kan börja "störtböla" utan att förstå varför – eller kunna sluta. Det är uppenbart att brevskrivaren mår psykiskt dåligt. Sierskans svar: "Du har absolut fått en förmåga att känna in hus och deras 'platsminnen'". Kan det bli dummare?














































