När jag i den här bloggen gick igenom svenska mediers hantering av kommentarsfälten så här några månader efter kursändringen (flera tidningar har infört obligatorisk inloggning), hade ingen på redaktionen kunnat ana vilken hatstorm det skulle utlösa. Reaktionerna i Medievärldens kommentarsfält och på främlingsfientliga sajter tyder på en oroväckande radikalisering av den redan högljudda högerpopulistiska opinionen.

"Det går inte att förinta människors åsikter bara för att man försöker skära av deras stämband. Jag hoppas att du hinner vakna till sans medan tid är," skriver en läsare i ett mail.

"Att starka krafter arbetar för att det mångkulturella samhället, - en samhällsform som alla andra än svenska politiker och murvlar (ni förtjänar inte bli kallade journalister) har dömt ut som misslyckat - och för att med olika utomparlamentariska metoder förgöra det egna folket till fördel för av regimen importerade människor - detta har en närhet till gränsen till högförräderi som svenska folket helt säkert inte är positivt till," mailar en annan.

Med sin militanta domedagsretorik, referenser till förräderi mot nationen och medvetet (?) okunniga paralleller mellan ett demokratiskt land som Sverige och kommunistiska diktaturer, mellan publicistiskt ansvarstagande och de facto censur, påminner många av kommentarerna om de man kan läsa i Ungern.

"Snälla.. inse att din och dina gelikars tid är förbi och flytta till nordkorea istället. Sanningen kommer alltid vinna, hur otäckt det än må vara för dig att ideligen få hela din PK-värld fullständigt krossad," hoppas en läsare, medan en annan tror att revolutionen är i antågande:

"Lisa Bjurwald kanske i nuläget borde ställa sig frågan 'vilka är det som skapar revolutioner,dom som annonserar ut folkets åsikter eller dom som förbjuder att annonsera ut folkets åsikter'.Hon bör nog fundera på detta nu, för när revolutionen väl är ett faktum är det nog försent attfundera på den saken. - Eller har Lisa Bjurwald ordnat Biljett på Reinfeldts privat-flygplansom på dagen R ( revolutionsdagen ) har destinationsort Kalifornien......?"

Referenserna i kommentarsfältet på den största främlingsfientliga sajten är häpnadsväckande okunniga. Medievärlden och undertecknad sammankopplas med DDR, Nordkorea, "Stasi-metoder", "diktaturens kreatur", "mediemarxister", och, naturligtvis, de korkade uttrycken "politiskt korrekt" och "svenskfientlig".

Det är en skymf mot de människor som lever under högst reellt förtryck i länder som Vitryssland.

Sist men inte minst saknar kommentatorerna kunskap om hur medierna fungerar. Vi har ingen skyldighet att publicera läsarnas åsikter. Det är vårt val att göra (eller inte göra) så, på samma sätt som vissa sajter väljer att enbart publicera negativt vinklade artiklar om invandring och genom sin skeva bevakning föra läsarna bakom ljuset. Att det råder åsikts- och yttrandefrihet i Sverige innebär alltså inte att tidningarna måste tillhandahålla ett utrymme för befolkningens åsikter, oavsett hur extrema de är.

Mycket – för att inte säga det mesta – är sig likt sedan jag regelbundet läste Vecko-Revyn på 1990-talet och början av 2000-talet. Lättsam läsning som vårmodets största trender, mingelreportage och "så såg kändisarna ut som barn" varvas med upplysande material om till exempel kvinnosjukdomar. Och varför ändra på en säljande formula?

Men en ingrediens är helt klart ny, och det är det mer etiska perspektivet. 2005 hamnade Vecko-Revyn i blåsväder efter att ha gjort någonting så idiotiskt som att lotta ut en läppförstoring. I dag meddelar tidningen redan på en av de första sidorna att VR "jobbar aktivt mot sjuka skönhetsideal".

Det är ett starkt ställningstagande och en genomläsning visar att det inte handlar om tomma ord. Borta är exempelvis de annonser för skönhetsoperationer som brukade finnas längst bak i tidningen. Hur ansvarsfullt det är att fylla annonssidan med spålinjer där profetiorna kostar 19,80 kr/minut (vad sägs om: "En hysterisk mamma kommer om en månad rusa in på ditt rum med telefonräkningen i högsta hugg"?) kan dock diskuteras.

Bra: Killpanelen. Som tonåring var man alltid extremt nyfiken på vad det andra könet tyckte och tänkte. Synd att flera av dessa killar verkar så utseendefixerade. Kanske hade man inte behövt välja de sliskigaste Stureplansstekarna?

Bättre: Djupdykningen i dokusåpornas smutsiga baksida ("Tre ex-deltagare avslöjar: 'Dokusåpan var nära att förstöra mitt liv!'"). Mycket lägligt inför februaris säsongsstart av Big brother med, enligt VR, rekordmånga sökande.

Bäst: Vecko-Revyns "Size Hero"-kampanj, en sund motbild till det rådande, anorektiska "size zero"-idealet i underhållnings- och modebranschen. För att bryta kroppsfixeringen krävs inte bara en medvetenhet om problemen utan just sådana här offensiva satsningar från aktörer med makt att påverka. VR säger sig "jobba med olika typer av modeller i tidningen, belysa viktiga frågor och sätta press på våra modemakthavare". Det sistnämnda vore en kul vinjett – inget säger att tjejtidningsjournalistik inte kan vara granskande.

 

Kan bli bättre: Artikeln om konspirationsteorier (Harry Potter är satanist! Streckkoder styr våra hjärnor!) är verkligen befriande könsneutral läsning efter alla locktångsrecensioner och PT-tips. Ett beprövat koncept är en sak, slentrian en annan. Sådana här artiklar är ett utmärkt sätt att utmana målgruppen och ge dem det de kanske inte visste att de ville ha.

Uselt: Helsidesspalten Sierskan. Tjejerna som skrivit in har större problem än borttappade örhängen: Kommer jag som ensamstående mamma träffa den rätte? Varför lämnade han mig? Men det är särskilt ett brev som definitivt inte bör bemötas av en sierska utan snarare av en kurator. En 19-årig tjej berättar hur hon drabbas av plötsliga gråtattacker och går från att vara hysteriskt ledsen till glad på några sekunder. Hon kan börja "störtböla" utan att förstå varför – eller kunna sluta. Det är uppenbart att brevskrivaren mår psykiskt dåligt. Sierskans svar: "Du har absolut fått en förmåga att känna in hus och deras 'platsminnen'". Kan det bli dummare?

Är barnmodeller en så stor trend att den förtjänar en egen tv-serie? Knappast. Även marginella företeelser förtjänar förstås att uppmärksammas i medierna. Men exponering i syfte att tjäna pengar är någonting helt annat och smutsigare än journalistisk granskning. Och det är vad TV3:s satsning handlar om, avsett vad MTG TV:s programdirektör Fredrik Lundberg säger: "Det finns något i kombinationen barn och modeller som provocerar. Det är bra att det här fenomenet blir belyst och diskuteras." (Dagens Media 17/1).

Barnpsykologer varnar för att serien kan leda till ätstörningar. Man behöver inte vara expert för att förstå hur lätt scenerna i Mammor & minimodeller (en 8-årig flicka som får benen rakade, allvarligt?) kan påverka barn i låg- och mellanstadieåldern och plantera alltför vuxna idéer i deras hjärnor.

Beslutet att producera Mammor & minimodeller har en hel del gemensamt med Expressen TV:s beslut att köpa in ett spekulativt klipp om en tonårstjej som blivit ökänd på nätet på grund av avklädda bilder som inte var tänkta att spridas. Det är extremt tragiskt om sexualiseringen av allt yngre flickor blir mer ointressant för svenska medier, än möjligheterna att tjäna pengar på fenomenet.

Journalisten Anders Mildner har bloggat om den ökade användningen av två ord som tyvärr ligger i tiden: "invandringskritisk" och "islamkritisk". Det första dyker upp nästan dubbelt så många gånger i Mediearkivet under 2011 som året innan (25 jämfört med 13), det andra har ökat från 15 till 21.

Det problematiska är inte orden i sig – som jag konstaterar i medieanalysdelen i Europas skam kan exempelvis en seriös politiker naturligtvis vara invandringskritisk eller islamkritisk, medan ordet "främlingskritisk" är helt uppåt väggarna. Det medierna bör vara vaksamma på är hur dessa mjukare, mindre utpekande och därmed mer bekväma ord används.

TT Spektra valde att benämna det norska black metal-bandet Taake "islamkritiskt" på grund av deras militanta textrader om muslimer: "Til Helvete med Muhammed og Muhammedanerne". Tittare man närmare på bandet verkar det som om de även kritiserar kristendomen och, helt enligt musikgenrens regler, mest är ute efter att chocka. Det intressanta är att TT Spektra inte valde ordet "antimuslimska" i rubriken. Om bandets texter är militant antimuslimska borde väl just detta vara mer korrekt än "islamkritiska", vilket antyder legitim religionskritik? Så här skriver TT Spektra i sitt förtydligande:

I vår notis från morgonen om black metal-bandet Taakes nominering till norska motsvarigheten till Grammisen förekom en olycklig formulering. Tidningen Aftenposten har fått in reaktioner som att bandets texter är ”våldsamma” och ”antimuslimska”  och satte rubriken ”Islamkritisk musikk nominert till Spellemann”, och även vi använde ordet ”islamkritisk” i rubrik och i brödtexten.

Vi tycker emellertid, efter närmare genomgång av Taake och deras texter, att ”antimuslimska” är en bättre benämning på Taakes texter. ”Islamkritisk” är lite för svagt. Vi har därför gett ut vår notis i en ny version där vi bytt ut ”islamkritiska” mot ”antimuslimska”.

Det finns mängder av liknande fall i svenska medier de senaste åren. Instinkten för vad som är främlingsfientligt och inte verkar ha grumlats. En överdriven respekt för makt bidrar också; det är annars svårt att förklara varför främlingsfientliga politiker förvandlas till "invandringskritiker" så fort de sätter fot i parlamenten.