Årets flipp: Att publicisterna äntligen började ta ansvar för kommentarsfältshaveriet.
Årets flopp: Bonnier Tidskrifter lägger ner Kamratpostens community efter årsskiftet. Beskedet har utlöst känslostorm bland de unga läsarna, varav många säger sig ha sina enda vänner där. En riktigt trist julklapp.
Årets hopp: Tålmodiga näringslivsgrävaren Carolina Neurath på Svenska Dagbladet ger hopp om den undersökande journalistiken.
Årets citat: ”De är inga journalister. Om inte annat så är de budbärare åt en terroristorganisation.” Etiopiens premiärminister Meles Zenawi visade under ett besök i Oslo att han redan dömt de fängslade svenska journalisterna på förhand.
Årets siffra: 111111. Datumet kom som en skänk från ovan till hösttrötta murvlar: Vad fanns det för tecken på att världen skulle gå under? Vem skulle lyckas knipa på BB tills det magiska klockslaget 11:11?
Årets ord: Parajournalistik (från engelskans parajournalism). Per Svensson, medarbetare på Sydsvenskans kulturredaktion, definierade det så här: ”Para” som i ”vid sidan av”. Parajournalistik som ett parallellbegrepp till paramilitärer och parapsykologi. Nyheter och kommentarer som liknar journalistik men kanske inte är det, eftersom de produceras av aktörer som inte accepterar eller intresserar sig för journalistikens ideologiska, filosofiska och moraliska överbyggnad. (”Dagspressen: ett sjunkande skepp”, Sydsvenskan 5/6 -11)
Årets rubrik: Thank you & goodbye. Rubriken på sista utgåvan av skandaldrabbade News of the World hade lika gärna kunnat syfta på britternas förtroende för medierna.
Årets medieperson: Quetzala Blanco, branschveteran som aldrig stryker medhårs. Kan liva upp vilken tidning som helst och borde erbjudas ett tungt kolumnistgig 2012.
Min text: Så jobbar Aftenpostens Breivik-grupp. 100 dagar efter de norska terrorattackerna berättade Aftenpostens specialinrättade grävgrupp om känslomässiga och praktiska utmaningar.














































