Lisa Bjurwald

Om pressfrihet och medieetik

7 november, 2011 - 15:01

UR avslöjar mediernas manipulering

I Utbildningsradions nya serie Medialized, vars första avsnitt sänds ikväll, får ungdomar lära sig journalisternas manipulationsknep. Men ökar det deras förtroende för medierna?

UR:s journalister har rest till över 15 länder och träffat allt från Tea Party-anhängare i Tennessee till egyptiska bloggare.

Premiäravsnittet tar sig an ett av de allra känsligaste ämnena en journalist kan bevaka: konflikten mellan Israel och palestinierna. Den enes terrorist är den andres frihetskämpe, heter det som bekant, och här får tittarna på ett mycket pedagogiskt sätt följa hur Gazaremsan kan skildras både ur en propalestinsk och en proisraelisk vinkel.

 

Dyster musik ackompanjerar det första inslagets scener av fattigdom och utsatthet. Men ur samma råmaterial kan medierna visa upp en helt annan, mer hoppfull bild, genom att rikta kameran mot livliga gatuscener, vackra (färgförstärkta) stränder och glada barn.

Lika tydligt blir det när UR:s journalister filmar Hamas vapenträning. Med hjälp av hurtig musik skapas en Band of Brothers-liknande stämning, medan ett hotfullt soundtrack förvandlar "frihetskämparna" till hjärntvättade terrorister.

Programmet avslöjar inte bara urvalets vikt, utan också hur enkelt det är att manipulera intervjuer genom att helt sonika klistra in några ord om "judarna" mitt i en annan mening (en invändning: man behöver knappast fejka för att få en Hamas-företrädare att säga någonting otäckt om judar!).

Intervjun med Washington Posts korrespondent visar på hur känsligt språket är. Genom att välja exempelvis "bosättning" eller "kvarter" ställer man sig på den ena politiska sidan. En följdfråga om varför korren ifråga följde sin tidigare redaktörs råd och använde "självmordsbombare" i stället för det på Reuters förbjudna "terrorist" hade varit på sin plats.

Medialized är en lovvärd satsning som även vuxna kan lära sig mycket av. Men jag har en kritik, och den är inte helt marginell. När unga människor ser hur enkelt vi journalister kan vinkla vårt material, måste åtminstone några av dem fråga sig: är det så här det går till?

Jag tror att UR gör ett misstag om de förutsätter att ungdomar har ett så pass stort förtroende för medierna, och är så sofistikerade i sin mediekonsumtion, att de automatiskt förstår att det inte är så här svenska/demokratiska journalister arbetar.

Medialized har premiär ikväll klockan 22 (varför så sent, när målgruppen är unga som måste gå upp tidigt till skolan?).

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

2 februari, 2016 - 12:11

Tjejtidning som inte står på flickornas sida

BLOGG Veckorevyn – en gubbsjuk 80-åring?

Kåt blick, särade läppar, passiv bimbopose. Avklädd ned till bara trosorna och med en genomskinlig topp som visar behån. Vem saknar nedlagda grabbtidningar som Slitz när Veckorevyn håller den objektifierande fanan högt i tidningshyllorna?



Paradoxalt nog handlar toppstoryn kopplad till omslaget ovan om modellvärldens extrema kroppskrav. Hade det då inte varit en poäng om modellen fått ha kläderna på sig? För annars, Veckorevyn, blir ert budskap så här: "Du får gärna tala ut om sexism och utseendefixering, men vi vill klä av dig och porra till dig först!". Något dubbelt, vad?

Vad värre är: Innehållet mellan de glansiga omslagen är direkt oansvarig publicistik när vi vet att 12-15-åriga flickor läser tidningen ("målgrupp 18-30"? Kom igen, VR!).

I det senaste numret (02/02/2016) ska tonårstjejerna lära sig att ha avancerat sadistsex:

BDSM starter kit. Bild från senaste Veckorevyn, där ett par fått testa kitet bestående av bland annat piska, rep, bröstklämmor och "gagball".

Vidare till sidan 56 där VR:s läsare avslöjar sin värsta Alla hjärtans dag. En av berättelserna har fått pryda omslaget; "Johanna, 25" råkade låsa fast sin "knullkompis" i ett par handbojor och försökte kräkas upp nyckeln, som hon av misstag svalt. Tokigt! Säkert varje fjortis typiska Valentine's.

Inne i det senaste numret (jag har läst flera av de senaste numren, men ett nummer räcker för en hel kritisk bloggpost, vilket säger en del) kan man också få ta del av "nöjesvärldens mest bisarra konspirationsteorier."

Med tanke på unga människors bristande kunskaper i källkritik, inte minst online, hade det varit ett intressant jobb – om man inte utnyttjat knäcket till att sätta den helt missledande rubriken "Blue Ivy är inte Beyoncés barn! Bevisen som bekräftar den bisarra teorin" högst upp på omslaget.

Hallå, nu spred ni just en av de "bisarra" konspirationsteorierna själva?

Av bylinebilderna på redaktionen att döma görs tidningen av kvinnor som är betydligt äldre än sina läsare. Flera har sannolikt egna barn. Både som vuxna kvinnor och som yrkesverksamma journalister borde de veta bättre än att sprida sådant här skräp till unga tjejer. Pressen på att förvandlas till perfekta sexobjekt finns överallt, runt omkring dem ändå.



Fräschaste bildvalet för att porträttera en framgångsrik kvinnlig artist: Hjälplösa dockposen! En klassiker i herrtidningar – samt i Veckorevyn.

19 januari, 2016 - 12:16

SD-svansen mörkar sanningen

BLOGG Nerikes Allehanda efterlyste kvinnors egna berättelser av sextrakasserier. Katrin Säfströms berättelse om vad som hände sedan bör läsas av alla som slentrianmässigt spridit hat och konspirationsteorier.

Tidningens ansvariga utgivare berättar i ett diskussionsinlägg på Medievärlden i dag att vittnesmålen vällde in. Men de utpekade förövarna – som gick så långt som att köra upp glasflaskor i främmande kvinnors underliv – var såväl svenska som utländska män. Och vad hände när NA erbjöd sina läsare att chatta om problemet? "Näthatsmobben hörde knappt av sig", konstaterar Katrin Säfström i inlägget "Trovärdiga medier publicerar inte rykten" (20/1 -16).

Föga förvånande var den mansdominerade hatmobb som orerat vitt och brett om de barbariska utländska männen som attackerat vita kvinnor i Köln och på festivalen We Are Sthlm inte intresserade av att uppmärksamma de otaliga sexuella övergrepp som begås av etniskt svenska män.

Förnekandet var totalt, intresset för att diskutera vissa mäns oacceptabla beteenden noll.

Vilka är det egentligen som mörkar sanningen om sexövergreppen i Sverige? Vi kvinnor som utstått tafsande och värre sedan skolåren av Henke och Patte och Nicke och andra helsvennar vet svaret: sverigedemokrater, högerextremister och deras virtuella svans.




Mångkulturens konsekvenser? Skärmdump från en av otaliga propagandasajter som är ivriga att rapportera om utländska mäns övergrepp – men desto mindre benägna att ta ansvar för etniskt svenska mäns dito.

11 januari, 2016 - 15:18

Skänk inte trovärdighet åt trollen

En ny och oroväckande medial tendens är att uppmärksamma och sprida det virtuella byskvallret. Publicister som gör så riskerar att hamna i en ond cirkel.

Så, troll av olika typer – från organiserade nätkrigare till enskilda rättshaverister – sprider lögner och skitsnack på forum och i sociala medier. What's new? Ingenting – förutom att vi journalister plötsligt har börjat citera dem, förfäras över deras hårda ord, reagera och gå i svaromål. De senaste dagarna gäller det bland annat händelserna i Köln. Det är en märklig och negativ utveckling.

Med god vilja kanske man kan se det som att mediebranschen börjat ta näthatet på allvar, men det går ju alldeles utmärkt att göra utan att uppmärksamma själva näthatarna offentligt. Att skärmdumpa och sprida grova hot och sexistiska påhopp mot journalister gör endast hatarna och hotarna en tjänst – och legitimerar deras åsikter.

Det räcker gott att diskutera internt och, om nivån är tillräckligt allvarlig, göra en anmälan till polisen.

Risken finns att trollen känner sig stärkta av uppmärksamheten och fortsätter med sina ljusskygga aktiviteter. Uppmärksammandet skickar också en signal till de som är på väg att överträda gränsen från diskussionslystnad till aggressivitet, att hat och hot ger önskad effekt: medierna lyssnar, återpublicerar, förfasas, inspirerar andra. Det är en ond cirkel.

23 november, 2015 - 09:25

Räkna inte med redaktionerna

BLOGG Svenska medier är lika usla på att lyfta fram kvinnor som kollegorna i Mexiko och Pakistan.

Könsbalansrapporten "Räkna med kvinnor" som släpps idag understryker tyvärr kritiken i mitt senaste blogginlägg, som ifrågasätter frånvaron av kvinnliga experter i den säkerhetspolitiska mediedebatten. Enligt rapportförfattarna är endast 21 procent av alla experter som syns i det svenska nyhetsflödet kvinnor; 79 procent är män.

Än värre är kanske att kvinnor figurerar i medierna som huvudperson (oavsett ämne) i endast 32 procent av tidningsartiklar, radioinslag och annat nyhetsmaterial. Något bättre ser det ut i typiskt kvinnliga/mjuka roller – när "personlig erfarenhet" krävs lyckas redaktionerna höja siffran till 38 procent. När de behöver ett "ögonvittne" skramlar man också ihop till samma procentantal.

Många länder har ett betydligt mer könsbalanserat nyhetsutbud än Sverige och de svenska forskningsledarnas dom mot inhemska medier är inte nådig:

"Trots internationella riktlinjer och åtaganden verkar inte redaktionerna klara av att göra nyheter av kvinnors erfarenheter och livsvillkor", konstaterar Maria Edström, lektor vid JMG. "Det män gör uppfattas fortfarande som mer nyhetsmässigt. Vi efterlyser ett systematiskt arbete för att värna både yttrandefriheten och jämställdheten, två grundvärden i ett demokratiskt samhälle."

Ändå tillhör Göteborgs-Posten, Upsala Nya Tidning och Nerikes Allehanda de som gått i motsatt riktning och slutat räkna kön. Kvinnliga mediearbetare behöver helt klart ta ett större ansvar för att åtgärda den skeva könsbalansen. Kanske kan magasinet Neos grundare Sofia Nerbrand, som idag blir ny redaktör för Svenska Dagbladets säkerhetspolitiska blogg Säkerhetsrådet, vara med och bryta mansdominansen i just det forumet.

16 november, 2015 - 10:31

Cherchez les femmes

BLOGG Var är kvinnorna i terrorbevakningen?

TV och tidningars inkallade terrorexperter bär alla slips eller fluga under sina sammanbitna ansikten. Söndagskvällens Agenda i SVT var till exempel en helt igenom manlig affär.

En jämn könsbalans bör väl inte vara prio ett under en stor och dramatisk nyhetshändelse, men medierna kan inte heller strunta i att spegla verkligheten. Och tro mig, kvinnorna finns där.

Ring min alma mater, Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap (ISS) vid Försvarshögskolan och passa på att förvånas över den stora andelen kvinnliga experter, från disputerade forskare till analytiker, som är verksamma där.

Maila de kommunikationsansvariga (för övrigt fyra kvinnor) vid FOI och låt dem hjälpa dig att finna rätt kontakt för din panel eller ditt pratminus.

Ställ någon av de kvinnliga ledamöterna i Försvarsutskottet till svars.

Och varför inte ge Anders Thornberg en paus och låta någon av Säpos alla kvinnliga analytiker säga något nytt? Presschefen Sirpa Franzén kan hjälpa dig.

Sammanfattningsvis, försök greppa att "hårda" ämnen inte längre är manliga reservat år 2015. Den insikten kommer med en bonus: läsarna, tittarna och lyssnarna slipper se och höra samma lilla manliga jaktlag uttala sig dag ut och dag in.

I nästa avsnitt av #ABpodd nämner vi procenten kvinnliga experter - oavsett ämne - som enligt en färsk undersökning får höras och synas i svenska nyhetsmedier. Det är en patetiskt låg siffra. Låt oss höja ribban nu.

* Svaret på ingressens fråga är: i offerrollen. Västerländska medier har nämligen inte haft några problem med att hitta en ström av tårögda unga parisiskor att intervjua. Plus ça change.

22 september, 2015 - 13:17

Civilkurage på nedgång när alla vill leka journalister

BLOGG Så kallad medborgarjournalistik går ofta över gränsen.

Det borde vara ett enkelt medmänskligt test: Vad gör du vid en olycka? Försöker hjälpa till, ringer polis, ambulans och/eller brandkår känns som givna svar. Men de sociala medier-besatta svenskarna har funnit någonting roligare att göra: ta bilder av offren. Gärna innan man erbjuder hjälp.

Tjugofyra7:s artikel om 71-åriga Bibbi som fotograferades blödande vid en olycksplats är skrämmande läsning. Inte minst därför att de som visar upp sådan känslokyla är helt vanligt folk. Ofta påhejade av medierna, som erbjuder belöningar för "dagens bild" av masskrockar och andra smaskiga olyckor.

"När jag ligger där och känner hur blodet rinner i ansiktet och håret är alldeles intovat av blod ser jag hur folk går omkring med sina mobiltelefoner och tar bilder", berättar Bibbi för MSB:s tidning. "Först kände jag att det är väl ok att de tar bilder på en totalkraschad bil. Men när de kom fram och böjde sig över mig, då upplevde jag det som fruktansvärt."

Om allmänheten får allt svårare att slita blickarna från sina skärmar och börjar bete sig som sociopater i kritiska situationer, måste åtminstone vi redaktörer försöka hejda oss i vår blodtörst.

21 september, 2015 - 08:58

Till pressgamarnas försvar

BLOGG Medieforskaren Anette Forsberg, tidigare journalist, har undersökt varför sörjande ställer upp på intervjuer när ett dödsfall precis har inträffat.

I doktorsavhandlingen ”Sorgens avtryck. Erfarenheter av medverkan som sörjande i journalistik om brott och olyckor” (JMK) låter Forsberg 22 personer som intervjuats som sörjande i svensk nyhetsjournalistik komma till tals. Hur ser de på sin medverkan såhär i efterhand?

Avhandlingen ligger helt rätt i tiden; svenska medier har fått utstå stark kritik för sin påstått hänsynslösa uppvaktning av anhöriga i samband med uppmärksammade mordfall. Bakgrunden till kritiken har ofta varit lös; Twitter-stormar och lynchmobbar som redan från början uttryckt ett hat mot medier och journalister.

Anette Forsbergs slutsatser är också annorlunda än den bild man kan få av sociala medier: informanterna ser på det stora hela "positivt på sin medverkan i nyhetsjournalistiken och de journalister de mötte, trots att det framkommer att skälet för deras medverkan, sorgen, gjorde situationen extra känslig för framför allt de nära anhöriga."

Att vara med i tidningen kan rent av fungera som ett led i sorgebearbetningen: "Samtalen med journalister kan för vissa informanter upplevas som en form av terapi".

Dock kan journalisters krav på intervjuer kännas betungande. Flera anhöriga hade tyckt att det varit skönt att få lite "andrum". De som har haft konflikter med journalister kan också få en bestående negativ bild av medierna.

Avhandlingen kan läsas i sin helhet här. Man hoppas att journalister tar till sig av de konkreta råden från anhöriga, som detta med en stunds andrum mitt i nyhetshetsen och känslan av övergivenhet hos intervjupersonerna när reportrarna drar vidare på jakt efter nästa story.

10 september, 2015 - 10:33

Viktig moskégranskning utan fördomar

BLOGG Gefle Dagblad klarar balansgången med bravur.

Sverigedemokraterna tycks enligt nya opinionsmätningar locka till sig ännu fler väljare. På nätet fortsätter de högerextrema forumen att frodas. Europa är mitt i en flyktingkatastrof och allt fler borgerliga skribenter har svårt att sätta humanism framför opportunism.

I detta läge skulle nog många publicister tänka både en och två gånger innan de drog igång en stor granskning av just moskéer – men Gefle Dagblad visar att det går.

(Granskningen motbevisar också den tyvärr vitt spridda sverigedemokratiska tesen om att medierna inte vill/vågar granska muslimer och andra aspekter av mångkulturen, men låt oss inte ge den konspirationsteorin mer utrymme än så).

I en artikelserie som inleddes i måndags har tidningen bland annat avslöjat att en av Gävles moskéledare sympatiserar med terrororganisationen IS och att han i sociala medier uttryckt en önskan om att strida för dem. I dagens granskning pekas stadens imam ut som ledare för den militanta islamismen:



Granskningen sker i samarbete med författaren Magnus Sandelin, specialiserad på extremism och författare till bland annat Jihad. Svenskarna i de islamistiska terrornätverken, som på sin blogg sampublicerar med gd.se.

Chefredaktören och ansvariga utgivaren Anna Gullberg skriver själv under rubriken Därför granskar vi Gävles moské:

"Muslimer i Gävle har hört av sig till oss, bekymrade över den riktning som moskén tagit, och vi har tagit deras funderingar på allvar.

Moskén är en samhällsinstitution i Gävle, lika viktig som Svenska kyrkan och frikyrkorna, kanske till och med ännu viktigare på grund av den framskjutna roll som social mötesplats och mottagare av människor som flytt krig och förtryck som den har antagit, ett arbete som har stor betydelse."

Föredömligt tydligt understryker Gullberg också:

"Det är viktigt att poängtera att inget i granskningen riktar sig mot muslimer i allmänhet, och ska inte uppfattas som det gäller de flesta muslimer. (...)

Men som en viktig aktör i Gävlesamhället ska moskén och dess företrädare kunna utstå samma granskning, och samma offentlighet som vilken annan organisation som helst."

Svårare än så behöver det inte vara.

31 augusti, 2015 - 11:18

Journalist uppmanar till "krig" mot DN

BLOGG Den tongivande högerskribenten Marika Formgren sitter i magasinet Neos redaktionsråd och har i augusti varit gästkrönikör på Göteborgs-Postens ledarsida.

I en uppseendeväckande privat bloggpost beskriver hon högerextrema sajter som "invandringskritisk alternativmedia" och "högeropposition", tror att näthat är en "väderkvarn" som inte existerar, anser att Dagens Nyheter ska sluta "förfölja" (läs: granska) rasistiska skribenter och att dagstidningen bör utsättas för en "bojkottkampanj":

Jag hoppas som sagt att så många som möjligt av alternativmedierna ska nappa på mitt förslag, och att så många som möjligt av mediekonsumenterna ska välja att bojkotta DN.

(...)

Om alternativmedia gör som msm* brukar göra (tänk till exempel Juholt eller järnrör) och tillfälligt lägger stridsyxorna åt sidan för att slå ihop sina krafter i ett gemensamt drev – då är jag nyfiken på hur långt det når.

Redan hennes augustikrönika i GP visade varthän det barkade: den homosexvurmande "samhällseliten" försöker piska svenskar till självhat medan "handgranaterna smäller". Det är en krigsretorik helt i linje med de "alternativa media" (läs: högerextrema hatsajter som uppmanar till förföljelse av invandrare och flyktingar) hon nu erkänner att hon konsumerar.

Det bisarra blogginlägget skulle inte vara värt att uppmärksamma om inte Formgren var en skribent som anlitas av riktiga (läs: drivs ej av troll, nazister och rättshaverister) högertidningar, och om hon inte vore den senaste i den nu skrämmande långa raden högerskribenter som visar sitt rätta, rädda jag.

För bara någon vecka sedan var det GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu som felaktigt och alarmistiskt varnade för en anstormning av miljoner flyktingar till Sverige.

Utvecklingen går snabbt nu, och fler publicister måste börja säga ifrån. Inte minst på högerkanten. Annars får man förutsätta att konsensus råder om att försöka bana vägen för ett inkluderande av SD i regeringen 2018.

Mer läsning: Den hetsande hösten är här (blogg 25/8)

Magasinet Neo är kontaktade för en kommentar om Formgrens blogginlägg. Så här skrev chefredaktör Paulina Neuding imorse på Twitter:

* Rasistslang för "mainstreammedia"

24 augusti, 2015 - 11:12

Den hetsande hösten är här

BLOGG GP:s ledarsida trissar upp tonläget ytterligare i flyktingdebatten. Men även opinionsbildande skribenter har ett ansvar: att inte medvetet sprida missvisande information till läsarna.

Peter Wolodarskis förhoppningar  i sin senaste söndagskrönika ("Hat kan snabbt förgifta ett samhällsklimat", DN 23/8) om en mindre hetsande höst verkar redan ha grusats. Nu uppmärksammar Twitter-användare, främst juristen Viktor Banke men även bland andra Eskilstuna-Kurirens Alex Voronov, att GP:s nya politiska redaktör Alice Teodorescu skrivit märkligt, för att inte säga direkt felaktigt om flyktingar i Europa.

Citat ur hennes ledarkrönika i lördags: "I Europa ökade flyktingtrycket från 4,4 till 6,7 miljoner i fjol. Sverige och Tyskland får de flesta av dessa asylansökningar."

Kärnan i kritiken är följande, och jag måste instämma i den: GP:s ledarredaktion ger läsarna en alarmistisk och felaktig bild av att miljoner människor är på väg att storma Sveriges gränser.

Flera vanliga twittrare utanför medie- och politiksfären har tagit till sig GP:s budskap: "Vill vi kunna ta emot 60 miljoner människor? Jag är emot", skriver en oroad användare, och syftar på det totala antal människor som uppges vara på flykt i världen.

Få högerprofiler som gjort tummen upp verkar ha reagerat på GP:s beskrivning av läget.

"Rakt och ärligt" skrivet av Teodorescu, kommenterar Expressens Anna Dahlberg.

"Mycket klokt av @alicemedce om vad som borde vara den självklara borgerliga/liberala/konservativa synen på migration", tycker Kreabs Sverigechef Markus Uvell, som i början av sommaren twittrade om sin härliga middag med Sverigedemokraternas spinnmästare Linus Bylund.

Nu har Teodorescu skrivit ett blogginlägg, där hon tydliggör följande:

"Uppgifterna jag stött mig på kommer från UNHCR:s rapport som kan läsas här, samt det pressmeddelande som kan läsas här.

Av nämnda pressmeddelande följer följande: 'Under 2014 fick flyktingfrågor stor uppmärksamhet i Europa. Nära 219 000 människor korsade Medelhavet för att söka skydd i Europa och konflikten i Ukraina genererade också ett stort antal flyktingar. Turkiet blev världens största värdnation för flyktingar och vid årets slut fanns 1,59 miljoner syriska flyktingar i landet. Sverige och Tyskland tog emot flest asylansökningar i Europa. Vid årets slut var 6,7 miljoner människor på flykt i Europa, jämfört med 4,4 miljoner i slutet av 2013. Nästan en fjärdedel av dem var syrier som flytt till Turkiet.'

Jag beklagar om mina formuleringar oavsiktligt förvirrat läsaren till att uppfatta siffrorna på ett felaktigt vis. Med detta sagt kvarstår den problematik som krönikan syftar till att adressera."

Hennes text har dock i skrivande stund inte ändrats.

Den spricka som länge växt inom den svenska borgerligheten och som bland andra Ola Larsmo uppmärksammat i DN ("Liberalers ökenvandring högerut", 18/8), har nu blottats för alla att se. Frågan är om det kommer göra debatten nytta att vissa falanger äntligen bekänner färg, eller om stridigheterna spelar Sverigedemokraterna i händerna i ett klassiskt söndra och härska-scenario.

En förlorare är förstås tydlig redan nu: de män, kvinnor och barn som, likt Alice Teodorescu själv, flyr förtryck och krig bara för att reduceras till uppblåsta siffror i ett räddhågset land (heja Heimerson!) i Europas utkanter.

Mer läsning: Blogg: GP blir konservativ (Medievärlden 13/1 2015)