När kvinnosakskämpar från instabila eller fattiga länder prisas kommer hyllningarna alltid per automatik. För det mesta är det förstås välförtjänt. Ändå kan man inte låta bli att höja lite på ögonbrynen över reaktionerna på årets fredspris. Hade en manlig islamist överösts med lika välvilligt inställda skriverier?
Journalisten Tawakkul Karman är en av tre pristagare i år. Alla är de kvinnor.
Karman (t.v.) har varit en ledande röst i protesterna mot Jemens president och ska 2005 ha grundat ett nätverk för kvinnliga journalister. Förra året beslutade hon sig för att sluta bära den ultrakonservativa heltäckande slöjan niqab till förmån för en huvudduk. So far, so good.
Men Karman är också politiker för det oppositionella islamistpartiet Islah. Där ingår salafister, Muslimska brödraskapet – vars mål är att skapa en stat styrd av sharialagar – och individer som klassas som terrorister av USA. Islahs kopplingar till terrornätverket al-Qaida är särskilt oroande för väst.
Tawakkul Karman får priset för att hon med ”icke-våldsamma metoder kämpar för kvinnors säkerhet och för kvinnors rätt att delta fullt ut i fredsarbetet”.
Nobelkommittén hoppas att hon kommer att bidra till att förtrycket mot kvinnor upphör. Då hade det varit smartare att ge priset på över tre miljoner svenska kronor till en person som inte propagerar för islamism. Ett år som den arabiska vårens fanns många lämpliga frihetskämpar att välja bland, exempelvis från Tunisien eller Egypten, vars kvinnorörelse blivit en förebild för hela den arabiska kvinnorättsrörelsen.
(För övrigt uppvisar Karman en häpnadsväckande naivitet (?), när hon i dagens intervju med Spiegel tror att terrornätverket al-Qaida kommer ”försvinna” sekunden president Saleh faller).
Årets rubrik: Thank you & goodbye. Rubriken på sista utgåvan av skandaldrabbade News of the World hade lika gärna kunnat syfta på britternas förtroende för medierna.
