Sedan Etiopiensvenskarna Martin Schibbye och Johan Persson greps i juli har det bara hetat att de är frilansjournalister. Det stämmer, men sent omsider har det visat sig att de inte alls åkte iväg på vinst och förlust.
Tvärtom har de varit i Etiopien på uppdrag av grävmagasinet Filter (”Gripna svenskarna i Etiopien jobbade för Filter”, Journalisten 9/9).
Filters chefredaktör Mattias Göransson gör dock sitt bästa för att tona ned kopplingarna till Etiopiensvenskarna.
På Filters hemsida har han författat ett formellt uttalande, där han erkänner att det efter gripandet ”inte var lätt att veta vad jag skulle kunna göra, eller ens förväntades att göra.”
Många tecken går åt till att förklara hur duktiga journalister Persson och Schibbye är, och hur intressant deras reportageidé var – samtidigt som Göransson understryker att Filter inte lagt någon formell beställning.
Texten väcker fler frågor än den besvarar. Jag tror inte att jag är den enda med många års frilanserfarenhet som inte känner igen sig i Filters beskrivning av hur en ”beställning” går till (eller att sådana formella uppdragsformer skulle höra till normen).
Till Journalisten säger Göransson att svenskarna hade stora omkostnader: ”Jag önskar att vi hade kunnat dela kostnaderna med dem, men det var för mycket pengar för Filter. I stället kom vi överens om att om de kom tillbaka med ett bra reportage skulle de få betalt.”
Johan Wirfält konstaterar i Rodeo:
”Johan Persson och Martin Schibbye jobbade med andra ord på spek åt Filter. Det är knappast unikt för grävande svenska journalister på utlandsuppdrag – tvärtom är det så större delen av utrikesbevakningen sköts idag".
Jag bestämmer mig för att kontakta Göransson och skriver ned mina frågor:
* Du skriver i ett uttalande på Filters hemsida att Etiopiensvenskarna inte jobbade på uppdrag av din tidning.
Samtidigt har du på deras pitch svarat att det verkar vara ett spännande projekt och att Filter gärna vill ha reportaget om de genomför det.
Det må inte vara en formell beställning, men hur ofta får man det som frilans? Är inte detta en uppmuntran att åka – och ett tydligt besked om att Filter vill ha reportaget om det blir av?
* Du skriver att de ”saknade uppbackning hemifrån”, vad menar du med det?
* Du skriver också att det efter gripandet inte var lätt att veta vad du skulle kunna göra, "eller ens förväntades göra". Vilket ansvar har man som chefredaktör i en sådan här situation?
* Vad kommer ni att göra framöver för Schibbye och Persson?
Mattias är hemma sjuk, meddelar redaktionen, men han jobbar hemifrån så det går jättebra att ringa på hans mobil. Där är det inget svar, så jag lämnar ett röstmeddelande. Plötsligt är mobilen avstängd. Jag mailar mina frågor, skickar sms.
Till slut får jag svar via sms:
”Du får läsa vad jag har att säga i ärendet på vår hemsida. / MG”.
Det är intressant, med tanke på att han där skriver:
”Det finns många frågor att diskutera. I de fall de berör mitt och Filters agerande och eventuella ansvar kommer jag att svara efter bästa förmåga”.
Det verkar inte gälla när frågorna är av kritisk natur.
Läs mer: Journalisten och dokumentärfotografen Martin Edström skriver vasst om den tid det tog för svenska medier att "alls vilja förknippas med" Etiopiensvenskarna.
Medievärlden har intervjuat Committee to Protect Journalists Afrikaexpert här och en oroad redaktör i Etiopien här.














































