Axel Andén

– om branschutveckling och publiceringar

3 september, 2012 - 10:27

Parodisk invigning på Wan-konferensen

President Viktor Janukovitj slog ifrån sig – och invigde ett frimärke.

Wan-Ifras ordförande Jacob Mathew kritiserade i sitt invigningstal pressfriheten i Ukraina på flera punkter, bland annat svårigheten att få sändningsfrekvenser, en ny lag som gör det svårare att få ut information från myndigheter och oförmågan att skydda journalister från förföljelse.

President Viktor Janukovitj behöll ett stenansikte under hela talet, och gick sedan upp och skyllde på lokala politiker och byråkratin. Talet avslutades med en högtidlig ceremoni där han invigde ett nytt frimärke.

Direkt presidenten gick upp i talarstolen reste sig ett antal unga män och kvinnor med plakat som kritiserar pressfriheten i Ukraina, vilket skapade visst tumult i salen. Några stoppades av säkerhetsvakter men de flesta kunde stå kvar med sina plakat under hela talet.

De delade också ut flygblad där de listat övergrepp och problem.

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Medievärlden Analys

I september lanserar Medievärlden en tjänst för dig som behöver bättre beslutsunderlag och vill höja din och dina medarbetares kompetens i avgörande framtidsfrågor.

Medievärlden Analys fokuserar på omvärldsbevakning, rapporter och analyser i affärskritiska frågor.
Har du råd att vara utan den?

Anmäl dig

Mer information

Fler inlägg

16 maj, 2013 - 10:13

Janne Josefsson buktalar

Problemet med gårdagens Uppdrag Granskning är att de som har gjort programmet själva är debattörer i ämnet.

Uppdrag Granskning granskade igår samhällsproblemet "Vad vågar man säga, utan att misstänkas vara rasist?"

Case1, Rolf Brinkemo, "Om jag kan bli anklagad för något sådant här, hur ska då inte andra känna, som bara vill tycka till"

Case 2, Stefan Gunnarsson: "I de här frågorna, i det här ämnet, så är det som att det bara hänger en krypskytt ovanför en och är beredd att dra iväg en salva, så fort man säger ett fel ord"

Det låter som ekon av det som Janne Josefsson sagt i otaliga debatter denna vår. Det är också likt det som Magnus Wennerholm skriver på sin blogg.

Kritiken mot programmet har framför allt gällt att ett av casen, Per Brinkemo, tidigare jobbat för Uppdrag Granskning, och även gjort program med reportern Magnus Wennerholm. Detta redovisas mycket tydligt i programmet, och är egentligen ett mindre problem.

Ett större problem är att programledaren Janne Josefsson buktalar genom sina case. Att han är djupt involverad i en debatt i dessa frågor. Och detta redovisas ingenstans i programmet. Programmet kan ses som en partsinlaga i en pågående samhällsdebatt, förpackad som oberoende granskning. Det är både ett trovärdighetsproblem och ett transparensproblem.

Ett av Uppdrag Gransknings bästa program de senaste åren var avslöjandet om Bjästa. Där svängde reportrarnas tes under researchens gång för att landa i sin motsats. Sannolikheten att det skulle ske minskar sannolikt ju mer fastlåst position reporterarna själva har i frågan. Att Janne Josefsson plötsligt svänger och gör ett program som handlar om att man inte kan kalla någon i den svenska offentligheten rasist, eller ens påpeka att den uttryckt sig rasistiskt, är högst osannolikt.

Därför håller jag inte med Uppdrag Gransknings chef Nils Hanson om att programmet fått samma kritik om det låtit andra reportrar göra programmet. Att ett av casen för länge sedan gjort två program för Uppdrag Granskning behöver inte vara ett stort problem om det redovisads öppet. Att däremot båda reportrarna, och en före detta reporter som är med som case, är debattörer i den fråga som programmet ska granska är ett stort problem.

13 maj, 2013 - 16:07

Medievärldens framtid närmar sig

Nu påbörjar Medievärlden samma resa som hela mediebranschen står inför. I september lanserar vi den nya tjänsten Medievärlden Analys.

Bolaget Medievärlden i Sverige AB är bildat, och kommer att ta över verksamheten från TU vid årsskiftet. Nu bygger vi nya digitala tjänster för att möta behoven hos branschens beslutsfattare.

Redan i september lanserar vi den nya tjänsten Medievärlden Analys som riktar sig till den som behöver kvalificerade analyser och omvärldsbevakning. Läs mer om den och anmäl intresse här.

Den nya sajten bygger vi i Ruby on Rails, men publiceringarna går via Drupal och vi fortsätter att använda Mailchimp för nyhetsbreven. Sajten blir responsiv och kommer att fungera på alla plattformar. 

Den nuvarande sajten kommer givetvis att vara kvar, och den kommer att fokusera helt på nyheter och diskussioner. Sajten har nu 20 000 unika besökare i veckan, 5 300 dagliga prenumeranter och 11 000 följare på Twitter.

Vi är väldigt nyfikna på vad ni läsare vill att vi ska fokusera på, både på den öppna sajten och i Analystjänsten. Vad ska vi bevaka, hur ska vi bevaka det, och vilka i vilka former ska vi presentera det? Vad har du behov av i din verksamhet? Mejla tips@medievarlden.se eller kommentera nedan! 

7 maj, 2013 - 16:03

När får Twitter en svensk nyhetschef?

Twitter söker en "head of news and journalism" som ska utveckla Twitter som plattform för nyheter.

Twitter annonserar nu efter en person som ska leda organisationens nyhetsarbete. "Twitter har redan förändrat nyhetsagendan och gett journalister nya sätt att få kontakt med sina läsare. Nu letar vi efter en erfaren ledare som ska driva nästa fas i Twitters partnerskap med nyhetsindustrin". Det väcker flera frågor:

Vad innebär jobbet?

Twitter skriver att det innebär att ta fram "strategierna som gör Twitter oumbärligt för redaktioner och journalister". Det handlar också om att få medieföretagen att inlemma Twitter i sina egna strategier. Twitter söker en person som både leder nyhetsteamets dagliga arbete och "har en stark vision för den bredare potentialen för Twitter och nyheter". 

Alltså ett jobb med olika dimensioner: utveckla partnerskap, hjälpa medieföretag att utvecklas och utveckla det egna nyhetsteamets verksamhet. (I platsannonsen specificeras uppdraget i punktform). Men framför allt handlar det om att vara en spindel i nätet för hela nyhetsindustrin. (I alla fall i USA).

Vem är rätt person för ett sådant jobb?

Bland annat krävs det, enligt Twitter, både djup erfarenhet av att leda redaktörer och journalister och av att genomdriva strategiska partnerskap.

Men precis som Twitter som, i den här kontexten, började som ett oskrivet blad, är det inte säkert att det blir en person med en tung position i medieindustrin eller techindustrin. Det mest logiska vore kanske en person från ett företag som i skärningspunkten mellan de båda. Å andra sidan verkar det viktigaste uppdraget vara att bygga relationer med mediebranschen, och då skadar det inte med en person som redan har det.

Vart är Twitter på väg? 

Michael Wolff på Guardian skriver att Twitter verkar sikta på att bli en digital kombination av en global nyhetsbyrå och tryckpressjätte. En aktör som både skapar och distribuerar innehållet, och som alla andra delar av nyhetsindustrin är beroende av: 

"Det här är första gången ett teknologiföretag har bestämt sig för  att en av dess primära funktioner är nyheter. Google, Yahoo och Microsoft har alla, i varierande utsträckning, lagt resurser på nyheter och sett möjligheter i dem, men bara som en informationsvara, och sett sig själva som distributörer och inte skapare. De ansåg sig aldrig ha något annat än en nyhetssamlande och filtrerande funktion".

Han skriver att även om Twitter kanske inte ville dit från början har företaget nu hamnat i nyhetsindustrin: "Vare sig de planerade det eller inte, är det nyhetsindustrin de stör och förändrar. Som tv tidigare, har de fått en historisk möjlighet. Jag läser det som en klagande annons: snälla hjälp oss att inte sabba det."

När får Twitter en nyhetsorganisation i Sverige?

Den tjänst som nu annonseras efter gäller bara partnerskap med medieindustrin i USA. Frågan är när Twitter anställer en  "head of news and journalism" för Europa, och om det på sikt kommer att finnas en i varje land, även i Sverige? Eller om det kommer att finnas en mer operativt inriktad nyhetschef på landsnivå.

 

3 maj, 2013 - 13:08

Hade Dawit Isaak skickats tillbaka till fängelset?

Vad hade hänt om Dawit Isaak hade lyckats fly till Sverige, men saknat svenskt medborgarskap?

Elva år i fängelse, tolv år i september. Det är olevt liv, ett olevt livsverk.

Poeten Faraj Bayrakdar satt 14 år i syriskt fängelse. På ett seminarium i Sverige fick han frågan om det hade stärkt hans konstnärskap. Han svarade att en enda dag i frihet var större än allt som skrivits.

Det är en poets svar, men journalister och poeter har ganska mycket gemensamt: Det fria ordet är deras vapen. De är fruktade av de som har makten, mer fruktade ju mer repressiv makten är. De förföljs, fängslas och mördas för vad de tänker och skriver. 

Men de har också en internationell samhörighet, som kan vara skillnaden mellan liv och död. Det var Pen som lyckades få ut Faraj Bayrakdar ur fängelset. Det är journalister, redaktörer och pressfrihetsorganisationer som håller igång kampen för Dawit Isaak. 

Uppslutningen var också massiv när Johan Persson och Martin Schibbye fängslades i Etiopien. En av dem som engagerade sig mest i deras fall var den bangladeshiske journalisten Anwar Hossain som levde gömd i Sverige. En papperslös bangladeshisk journalist i Sverige som engagerar sig för två svenska journalister i etiopiskt fängelse, det är en vacker bild av solidariteten mellan journalister.

Ändå är det något som skaver. Det finns många journalister i Anwar Hossains situation i Sverige. Förföljda journalister som lyckats ta sig hit, och ber om skydd, men nekas detta.

Vad hade hänt om Dawit Isaak hade saknat svenskt medborgarskap, men lyckats fly till Sverige? Hade vi då lagt ner en bråkdel av det här engagemanget på att hjälpa honom? Hade migrationsverket trott på hans berättelse? Hade han skickats tillbaka till fängelset?

Texten är en del av ett tal som hölls på manifestationen för Dawit Isaak på pressfrihetens dag.

23 april, 2013 - 14:36

Skattefinansierat sabotage av journalistik

Näringsminister Annie Lööf har bett om ursäkt, och kanske kan pressavdelningarna nu trappa ner på sabotagen av samhällsviktig journalistik.

En reporter på Aftonbladet begärde ut uppgifter om näringsdepartementets internrepresentation. Då skickade Annie Lööfs pressekreterare dem till Ekot och TT, som inte hade frågat efter dem.

Dessutom lämnade Annie Lööf felaktiga uppgifter till KU när hon nekade till att handlingarna skulle ha skickats till Ekot.

"Jag beklagar det inträffade och konstaterar att näringsdepartementet borde ha säkerställt att handlingen hade lämnats ut till reportern som begärt ut den innan den lämnades ut till någon annan", skriver Lööf nu i ett brev till KU.

Det här handlar om rent sabotage av viktig samhällsbärande journalistik, och de som saboterar är folkvalda och tjänstemän som ska jobba för landet och demokratin för sina skattefinansierade löner.

I ett av de mest intressanta föredragen på Gräv 2012 i Malmö beskrev Ekots reportrar Daniel Öhman och Bo-Göran Bodin spelet bakom publiceringarna om Saudiaffären. Citerar ur ett tidigare blogginlägg:

"Utlovade intervjuer som skjuts upp tills alla vettiga sändningstider passerats, eller som tidigareläggs och kommer så plötsligt att journalisterna i studion inte hinner förbereda sig. Det verkar också som att regeringens presstjänst satt i system att ringa journalister som inte är inlästa på ämnet. Allra värst var berättelserna om rena lögner som att ministern inte skulle göra någon media när han i själva verket redan var inbokad i två tv-program den kvällen. Och så alla dessa dimridåer. Som debattartikeln där ministern svarar på en massa påståenden som Ekot aldrig formulerat."

Ekot lyckades inte bara vinna, utan också vända spelet till sin fördel genom att hålla inne uppgifter för att sedan kunna avslöja lögner (Lite som Expressen jobbade med SD-avslöjandena). Men är det rimligt att journalister ska behöva tänka på publiceringarna som ett krig mot pressavdelningar? Och att de ska förvägras material de har rätt att få för att sedan få se det publiceras av mindre förberedda konkurrenter?

Det är stötande att en nedbemannad presskår också ska behöva slåss mot en allt mer resursstark informatörskår som använder fula och olagliga knep i syfte att sabotera viktig journalistik. Särskilt när sabotaget finansieras med skattepengar.

16 april, 2013 - 15:46

Hanteringen av Monica Gunnes kolumn är unik

Aftonbladets hantering av Monica Gunnes kolumn om Omar Mustafa är helt exceptionell.

Att chefredaktören går in och tar avstånd från en krönika är något exceptionellt. Att dessutom kulturchefen och ledarredaktionen gör det samma dag måste vara helt unikt. (Samt att kulturchefen anklagar sin egen tidning för tryckfrihetsbrott)

Monica Gunnes krönika om Omar Mustafa har uppenbarligen fått hela ledningen att gå i taket. Frågan är hur den kunde publiceras trots detta, om den helt enkelt slank igenom obemärkt? (Medievärlden har ställt frågan till chefredaktör Jan Helin men ännu inte fått något svar)

Lojaliteten med de egna medarbetarna är annars hög, särskilt på kvällstidningarna. Men det finns en gräns där åsikterna kommer i konflikt med tidningens kärnvärden. I det här fallet korsades uppenbarligen den gränsen.

Jag tycker att det är strongt av Aftonbladet att våga sätta gränser och öppet erkänna ett misslyckande.

15 april, 2013 - 15:02

Så har mobil läsning förändrat mediedygnet

Läsningen av Guardian visar att det krävs olika strategier för olika enheter – och för olika delar av samma mobila enhet. UPPDATERAD

Financial Times har tagit fram en graf som visar hur användarna läser på datorer och mobila enheter över dygnet.

Eftersom Financial Times är en affärstidning är det kanske inte så konstigt att läsningen på nätet och i mobilen är störst på förmiddagen, avtar något under arbetsdagen och är lägre på kvällen.

Det mest spännande är helgerna, där mobilt har blivit den viktigaste plattformen. Högst är läsningen lördag morgon, följt av söndag kväll och söndag morgon.

Jasper Jackson på The Media Briefing konstaterar att Financial Times nu har hög läsning på digitala plattformar under tider där det förut varit låg läsning, helt enkelt eftersom folk nu kommer åt innehållet även under dessa tider. 

"Vi ser ingen substituteffekt. Folk som läser på många plattformar ökar sin konsumtion, de läser mer och längre", säger Tom Betts på Financial Times till The Media Briefing.

Ännu mer spännande är graferna från Guardian som är uppdelade på olika mobila enheter. Den första visar ungefär samma som FT:s graf. Att den mobila läsningen toppar på helgerna:

Denna graf visar läsningen över dygnet uppdelat på olika digitala plattformar: 

  • Den vanliga sajten peakar vid lunchtid och sedan minskar läsningen resten av dagen. 
  • Apparna för Iphone och Ipad peakar vid åtta på morgonen när folk är på väg till jobbet, men får en ny, lägre, topp på kvällen. 
  • Facebookappen ökar successivt under dagen för att få en rejäl topp under sen eftermiddag. (Vilket antagligen förklaras av förströelsesurfning på jobbet)
  • Men kanske mest intressant är mobilsajtens kurva som ökar under hela kvällen och är den dominerande digitala plattformen under sen kväll. 

Samma mönster visar denna kurva, också från Guardian, där det vita strecket visar läsningen av sajten, via webbläsaren i Ipad:

En förklaring till detta, enligt Jasper Jackson på The Media Briefing är att läsarna på kvällarna i högre utsträckning följer länkar till innehåll.

Enligt Anthony Sullivan, produktchef på Guardian, handlar det om läsning via surfplatta i hemmet (uppkopplingen sker via Wifi) och antagligen i kombination med andra enheter, som tv. Utmaningen är, enligt honom, att fundera ut vad det innebär för innehållet. "Vad är vårt innehållsförslag för surfplattor?" 

Den som tror att det räcker att ha en strategi för print och en för digitalt bör studera de här kurvorna extra noga. Varje digital plattform har sitt eget konsumtionsmönster och innehållet måste anpassas efter det, och det kan vara skillnad även mellan olika plattfromar på samma enhet.

"På mobila enheter är helgmaterial, och livsstils- och konstbevakning extremt populärt. När det gäller desktop är mycket fokuserat på arbetsmönster och hur läsarna jobbar", säger Tom Betts till The Media Briefing.

Jasper Jackson skriver att det här också kommer att påverka hur redaktionerna jobbar med sina publiceringar: "Uppenbarligen kommer det inte att fungera att ha någon som jobbar 9 till 5 med mobil publicering."

10 april, 2013 - 13:30

Mer kraft i Sveriges Radios nya startsida

SR:s nya start är en ren nyhetssida med mer kraft i redigeringen.

Rent och fint. Överskådligt. 

Sveriges Radios nya etta är en sammanslagning av den gamla startsidan och Ekots sida, och produceras av Ekoredaktionen.

Den är mer kraftfull och effektiv än den gamla startsidan, men fortfarande i public service anda. 

Det är ingen reklam, inga större känsloyttringar, och inget större hot mot Aftonbladet.se.

Startsidans betydelse har dessutom minskat, det är inte där kampen om trafiken kommer att föras. Det är djuplänkningen, och materialet runt som spelar roll, med sociala medier som den främsta kontaktytan. (Där har för övrigt Aftonbladet precis gjort två mycket smarta rekryteringar i Ehsan Fadakar och Eric Rosén

Men när dagstidningssajterna börjar ta betalt för nyheter på nätet finns en möjlig konflikt. Om Sveriges Radio gör liknande nyhetsstartsidor lokalt (så här ser de lokala sidorna ut idag) och satsar mer resurser, skulle de potentiella kunderna kunna välja bort dagstidningssajten om Sveriges Radios lokala nyhetslöp upplevs som ett alternativ. 

Förhoppningsvis blir det inte så, utan istället en sund konkurrens och produktutveckling som gynnar alla parter, och inte minst mediekonsumenterna.  

20 mars, 2013 - 16:02

En tidning med ett språk

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter tacklar samma ämnen på helt olika sätt.

"Vi lider ingen brist på ord. Men vad som behövs är ett språk". Så lyder den sista meningen i  Daniel Sandströms första krönika som kulturchef för Svenska Dagbladet.

Han skriver om kulturjournalistiken, men det han säger gäller all journalistik. När orden finns i överflöd behöver ingen en papperstidning som enbart består av ord. Och när webben fylls av händelsenyheter minskar behovet av ögonblicksbilder i papperstidningen. Däremot kommer den tidning som har en egen röst troligen finna en plats, särskilt om den dessutom har värderingar som den vågar stå för. 

Studera DN:s och SvD:s förstasidor de två senaste dagarna:

Tisdag: Förslaget om skatt på bankkonton på Cypern

Onsdag: Reinfeldts uttalanden om Tobias Billström

Det ser ut som en tidning som består av ord och en som har ett språk, och det verkar som att Daniel Sandström har kommit rätt. 

 
12 mars, 2013 - 15:31

Det digitala källskyddet är en tickande bomb

Journalisters it-kunskaper avgör källornas säkerhet. En extremt viktig fråga som togs upp på Meg i Göteborg och i Reportrar utan gränsers nya rapport.

I rapporten Internets fiender 2012 som släpps idag skriver Reportrar utan gränser att källornas säkerhet nu i hög utsträckning beror på den enskilda journalistens it-kunskaper. 

"Om krigsreportrar bryr sig om sin fysiska säkerhet tar de på sig hjälm och skottsäker väst när de ger sig ut på fältet. På samma sätt borde alla journalister utrusta sig med ett 'digitalt överlevnadspaket' om de byter känslig information online eller lagrar den på en dator eller mobiltelefon."

I Sverige har frågan knappast varit högst på dagordningen. "Det har varit mycket som att ropa i öknen, men det börjar ändras nu", sade journalisten Fredrik Laurin på seminariet "Digitalt källskydd i praktiken" på Meg i Göteborg

En undersökning som Journalistförbundet genomfört visar att endast 2 av 120 journalistklubbar jobbar aktivt med digitalt källskydd, att 9 av 10 journalister slarvar med lösenord och att ytterst få använder tekniker som Tor och VPN.

De verkliga konsekvenserna av detta är omöjliga att veta, eftersom de flesta intrång aldrig upptäcks, sade vetenskapsjournalisten Sus Andersson.

Fredrik Laurin tog upp medieföretagens ansvar för frilansarnas säkerhet. "Uppdrag Granskning har 50 procent frilansare. Alla har olika absurda system, som Mac, vad tar ni för ansvar för dem?" frågade han Olof Carlsson, nyhetsdivisionschef på SVT, som fick representera medieföretagen på scen. 

"Vi har ett system för att kryptera, och ser till att det uppdateras hela tiden. Vi pratar om det, jobbar med det och utbildar i det. Det finns ingen starkare kedja än den svagaste länken", sade Olof Carlsson.

Enligt Fredrik Laurin måste alla journalister lära sig att kryptera kommunikationen, mobilen och datorn, "Precis som fotografer måste lära sig att ställa in skärpan".

Själv tror jag att det måste få finnas olika nivåer, och att det som är en rimlig nivå för Fredrik Laurin kanske inte är det för alla journalister. Ett första steg kan vara så enkelt som att slå av automatisk inloggning i telefon och datorer och använda anonyma mejlkonton i kontakten med tipsare. Jag tror att mobiltelefonerna är en tickande bomb när det gäller det digitala källskyddet.

Och för den som inte vill riskera sina källor finns det nu bra resurser att tillgå:

I fjol gav SJF ut boken "Digitalt Källskydd" som är ett måste för alla journalister som har dator eller mobiltelefon. 

Reportrar utan gränser utvecklar ett digitalt överlevnadspaket (byt språk högst upp till höger), som finns på organisationens sajt WeFightCensorship. Där förklaras hur man rensar filer från metadata, använder Tor och VPN och hur man kommunicerar säkert med mobiltelefon och laptop.

"Journalister och nätaktivister måste lära sig att bedöma de potentiella övervakningsriskerna och identifiera den kommunkation som behöver skyddas, för att hitta rätt lösningar. De sofistikerade metoder som används av censorer och säkerhetstjänster testar uppfinningsrikedomen hos nyhetsförmedlare och de aktivister som är redo att hjälpa dem. Informationsfrihetens framtid beror på resultatet av den striden. Det är en strid utan bomber, fängelseceller eller blanka tidningssidor, men om vi inte ser upp kan sanningens fiender ta hem segern", skriver Reportrar utan gränser i rapporten.