Axel Andén

– om branschutveckling och publiceringar

11 september, 2012 - 10:03

Martin Schibbye, Johan Persson – och vårt ansvar

Ilskan över det som drabbat Martin Schibbye och Johan Persson kan riktas åt många håll. UPPDATERAD

Martin Schibbye och Johan Persson har ägnat sig åt det som alla journalister borde göra, det som de flesta journalister egentligen vill göra men som nästan inga journalister faktiskt gör: att avslöja sådant som ingen av de omskrivna vill ska publiceras, och som mäktiga aktörer vill förhindra publicitet kring. Det är därför de ska tas emot som hjältar, inte för att de hade oturen att dömas efter drakoniska terrorlagar för att de tagit sig in i ett stängt område med okonventionella metoder. 

De drivs också av ett starkt personligt engagemang för de människor som saknar en stark röst när de drabbas av globala orättvisor, något de faktiskt blivit misstänkliggjorda för. Men sådan journalistik blir bara viktigare i ett medieklimat där många tycker sig ha gjort sitt jobb när de gett två halvsanningar lika mycket plats i en artikel. 

Den enda gång jag träffat Martin Schibbye var i migrationsöverdomstolen när han var där för att stödja den förföljda bangladeshiska journalister Anwar Hossain. Ett år senare var rollerna ombytta men solidariteten lika stark: Anwar Hossain har i Sverige varit en av de mest engagerade i kampen för att få ut Martin Schibbye och Johan Persson från fängelset i Etiopien. 

Stödet från mediebranschen och människorättsorganisationerna ska nog inte underskattas. (Även om det tog för lång tid för de flesta medier att förstå allvaret i situationen, vilket Yasmine el Rafie skrivit flera bloggposter om. Hon skriver  också om villkoren och utsattheten för frilansar i farliga situationer). Med journalister som Johan Persson och Martin Schibbye finns det en risk att makthavarna tjänar på att de stannar i fängelset. Genom att fortsätta bevakningen av deras fall och dessutom fortsätta den granskning de redan påbörjat blir det tydligt att de inte kan försvinna in i glömska och att om de inte får göra klart jobbet kommer andra att göra det. 

Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson skriver i en kolumn att vi inte ska låta tacksamhet stå i vägen för ilskan. Martin Schibbye och Johan Persson har precis kommit levande ur ett helvete som få av oss kommer att komma i närheten av, och de kommer antagligen att behöva tid för att komma i form igen. Men det finns det ingen anledning för oss andra att hålla tillbaka, för den som inte riskerar något har ett ännu större ansvar att inte vara tyst.

Ilskan ska så klart riktas mot den diktatur och det politiserade rättsväsende som har dömt Johan Persson, Martin Schibbye och en mängda andra journalister och oppositionella till långa fängelsestraff. Den skulle också kunna riktas mot alla de regeringar (inklusive vår egen) som naggar de mänskliga rättigheterna med oproportionerlig terrorlagstiftning och legitimerar sådana lagar som drabbade svenskarna i Etiopien. Den skulle kunna riktas mot det hyckleri som gör att vi ser mellan fingrarna när länder som Etiopien, Bahrain och Saudiarabien bryter mot de mänskliga rättigheterna för att de har allierat sig med mäktiga västländer. Den skulle också kunna riktas mot de ansvariga för det migrationsverk som fortsätter att utvisa journalister som Anwar Hossain till sådana länder som Johan Persson och Martin Schibbye med knapp nöd just klarat sig ifrån.

Idag skriver den etiopiska journalisten Mesfin Negash i Dagens Nyheter (ej på nätet) om demokratikampen i Etiopien och nämner flera andra fängslade etiopiska journalister: Eskinder Nega, Reeyot Alemu och Woubshet Taye. Själv flydde han när hans tidning Addis Neger lades ner 2009 och bor nu i Sverige, åtalad i sin frånvaro för terrorism. Att i tysthet utvisa journalister till precis den situation som hela den svenska offentligheten fokuserat på att få ut två svenska journalister från skulle vara motbjudande, men inte förvånande.

UPPDATERAD: Mesfin Negash fick  uppehållstillstånd i Sverige i våras, enligt Reportrar utan gränser.

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

26 januari, 2016 - 14:41

Borde journalister bli bostadstransparenta?

Med anledning av den beroendeställning ens bostad innebär: borde skribenter som skriver om bostadspolitik öppet redovisa sin boendeform?

Transparens har länge varit ett vackert och viktigt ord som alla eftersträvar. Men särskilt konkreta former har det inte tagit sig. Kanske för att det känns lite obekvämt att börja skriva om sig själv mitt i allt. Det senaste exemplet var väl när Svenska Dagbladet glömde berätta att journalisten som intervjuade den israeliske journalisten Gideon Levy också är gift med honom. 

En fråga som verkligen påverkar enskilda journalistens livsbetingelser är bostaden. För den som bor i bostadsrätt eller villa kan förändringar i räntor och politiska beslut förändra hela ens livssituation. För den som bor i hyresrätt kan införandet av marknadshyror eller andra beslut påverka på ett mycket dramatiskt sätt. Samma sak för den som bor i andra hand.

Själv blir jag alltid lite nyfiken på hur de skribenter som skriver tyckande texter om bostadspolitik bor. Finns där någon som bor i hyresrätt som förespråkar marknadshyror så vore det naturligtvis mycket intressant. Men även motsatsen tycker jag vore en bra konsumentupplysning som läsare.

Mats Svegfors skrev i en mycket spridd text på Aftonbladet om Margot Wallströms lägenhet att en tidsbegränsad hyresrätt är det minst korrupta sättet att bo medan "den som äger sin bostad är för hela sin ekonomi beroende av de regler regering och riksdag beslutar" Jag skulle säga att alla som bor är beroende av sin bostad och därmed av de beslut som påverkar ens möjligheter att behålla den. Kanske är det dags att börja redovisa detta beroende öppet? Alternativen att sluta skriva om bostadsfrågor eller att sluta bo känns betydligt mer orimliga.

Transparens: Undertecknad bor i hyresrätt och skriver normalt aldrig om bostadsfrågor.

Uppdaterad: I en tidigare version stod det "avreglering", det har nu ersatts med det korrekta "marknadshyror".

10 november, 2015 - 14:51

Vem kan granska bilindustrin?

Så här långt har svenska mediers bevakning av utsläppsskandalen i Volkswagen varit usel. Bilindustrins förtjänar en mer oberoende granskning.

"Utsläppsskandalen i Volkswagen kan ha krävt sitt första offer", så beskrev Dagens Nyheter uppgiften att koncernchefen Martin Winterkorn skulle tvingas lämna koncernen. Utsläppsskandalens offer i mediebevakningen: Volkswagens chefer, Volkswagens anställda, Volkswagens kunder, Volkswagens aktieägare. Här finns bara ett perspektiv, om än fyrdelat.

Jag föreställer mig att utsläppsskandalens första offer antagligen var någon av de tusentals människor som dött i förtid i på grund av utsläppen från dieselbilar i euroepiska storstäder. Och jag saknar några frågor i artiklarna om denna utsläppsskandal som pågått i tio år: Hur påverkas de svenskar som andats in förorenad luft från dessa dieselbilar? Hur har möjligheten att klara miljömålen i svenska städer påverkats? Hur har människors hälsa påverkats? Hur kommer den att påverkas framöver? 

Jag skulle också vilja veta mer om hur Sverige och svenska myndigheter agerar. Vilka böter väntar Volkswagen i Sverige efter fusket? Hur ska testerna förändras för att undvika manipulation i framtiden?

Bilindustrin är smutsig och den smutsen stänker på de europeiska politiker som låtit den göra lite som den vill. Men den stänker också på medierna som inte lyckats bevaka den. Det var först på en annan kontinent som är oberoende av hur det går för europeisk bilindustri som fusket avslöjades. Och det var myndigheterna där och inte medierna som gjorde det.

I bevakning och analyser handlar mycket av kritiken om att Volkswagen inte ger tillräckligt med information. Men nej svenska motorjournalister, problemet är inte att inte Volkswagen inte ger er tillräckligt med information. Problemet är att ni verkar vara helt oförmögna att ta fram information som inte kommer från Volkswagen.

Om näringslivet och politikerna har en gemensam agenda blir det extra viktigt med en tuff, oberoende mediegranskning. Frågan är vem som ska stå för den? Det kanske inte är motorjournalisterna? Går det som upplyst mediekonsument att ta någon på allvar som tagit "clean diesel" på allvar innan utsläppsskandalen?

Kanske är det en ny slags "miljökonsumentjournalister" vi behöver. Kanske är de crowdfundade eftersom den här journalistiken kan skrämma viktiga annonsörer men har goda förutsättningar att ta in pengar från engagerade medborgare (Exempelvis drog Fredrik Gerttens film Bikes vs Cars in över 700 000 kronor via Kickstarter)

Det är naturligtvis resurskrävande att göra klimat- och miljögranskningar, men börja med att prata med miljöorganisationer och forskare för att vässa frågorna och få fram uppskattningar av konsekvenser. Och sök sponsorer, som exempelvis Naturskyddsföreningen, som kanske kan bekosta dyra mätningar, eller sponsra en reporter på samma sätt som Telia sponsrar Aftonbladet Silicon Valley-korre.

SvD Näringsliv har utmärkt sig för sina tuffa granskningar av näringslivet, kanske är det dags att granska även bilindustrin utifrån andra premisser än industrins. Mätutrustningen som användes för att avslöja fusket i USA går att hyra. Börja med att placera en på den sponsrade Volvo Carolina Neurath kör omkring i. Fortsätt med några andra bilmärken. Se vart ni landar.

Men jag kanske har missat ett antal sådana oberoende inslag i mediebevakningen, motbevisa mig gärna!

5 oktober, 2015 - 13:38

Facebook stärker sitt grepp i Sverige – kan utmana Google

Facebook används nu av 70 procent av de svenska internetanvändarna. Och bland de unga användarna ökar Facebookägda Instagram kraftigt

Internetstiftelsen i Sverige har släppt ett utdrag om sociala medier ur rapporten "Svenskarna och internet 2015". Den visar att andelen som använt Facebook "någon gång" ökat från 68 till 70 procent, och att 50 procent nu använder Facebook dagligen. 

Ökningen beror, enligt rapporten, på en tillväxt bland de äldre användarna, medan de unga användarna (12–15) år föredar bildbaserade nätverk som Instagram, Snapchat och Kik.

Sannolikt behåller de flesta unga Facebook även när de blir mindre aktiva, vilket gör att siffror över frekvent användning blir mer intressanta, och i denna rapport redovisas både användning "någon gång" och "dagligen".

Jämför man dessa för den yngsta åldersgruppen (12–15 år) ser man att skillnaden för just Facebook är stor: 78 procent har använt Facebook någon gång, medan endast 42 procent gör det dagligen. Ännu större är den för Twitter, medan den är betydligt mindre för de bildbaserade Instagram, Snapchat och Kik. Här handlar kampen inte så mycket om att få användarna att registrera sig som att få dem att fortsätta använda tjänsten.

Och det är då det blir tydligt hur rätt Facebooks köp av Instagram var. I exakt den grupp där Facebook är som svagast har Instagram den starkaste positionen. Instagram toppar både vad gäller användning någon gång och dagligen och är särskilt starkt i gruppen unga kvinnor, där Facebook är allra svagast. Rapporten konstaterar att "Det är fler kvinnor än män som använder Instagram i alla åldersgrupper. De flitigaste Instagramanvändarna är de yngre tonårstjejerna, 12-15 år, där 83 procent använder Instagram dagligen". 

Användningen av Instagram har ökat rejält i alla åldersgrupper, totalt från 28 procent 2014 till 40 procent i år. Dagligen används Instagram av 23 procent av internetanvändarna.

Detta är siffror över den svenska användningen, men mönstret ser likadant ut även på andra marknader: Med Instagram är Facebook det dominerande sociala mediet i alla åldersgrupper*. 

I rapporten "Den nya annonsmarknaden 2" uppskattades Facebooks annonsintäkter i Sverige till 0,5 – 1,5 miljarder och Googles till drygt 3 miljarder kronor förra året (Aftonbladets digitala annonsintäkter var drygt en halv miljard)**.

Men Facebook har ökar kraftigt (Globalt har antalet annonsörer på Facebook ökat från 2 till 2,5 miljarder bara det senaste halvåret), inte minst när det gäller mobilt och rörlig bild och Instagram införde så sent som förra veckan annonser på den svenska marknaden.

Så i år lär glappet mellan de båda internetjättarnas annonsintäkter på den svenska marknaden minska. Och Google sitter inte längre ohotat på tronen.

* I den här undersökningen är inte Youtube med, men Facebook + Instagram slår sannolikt Youtube i räckvidd i alla åldersgrupper över 15 år.

** Inget av detta är officiella siffror. När det gäller Aftonbladet var de totala digitala intäkterna 700 miljoner kronor av vilket läsarintäkterna beräknas stå för mindre än 100 miljoner.

8 september, 2015 - 12:55

SVT:s sajter i medieetiskt limbo

Varken granskningsnämnden eller PO kan pröva publiceringar på SVT:s textsajter, som Edit och SVT Opinion. Men i PO-systemet skulle de kunna ingå. UPPDATERAD MED SVAR FRÅN SVT.

Granskningsnämnden granskar hur sända program förhåller sig till de villkor som finns i radio-och tv-lagen och bolagens sändningstillstånd. Dessa bestämmelser gäller dock inte text på bolagens webbplatser.

Detta har inte ansetts vara något större problem så länge texterna på sajterna framför allt beskrev och kompletterade det sända materialet.

Problemet vidgas dock när SVT startar sajter som Edit och SVT Opinion, med helt fristående textmaterial som inte är kopplat till några sändningar. Texter som ofta är spetsiga och polemiska men som hamnar utanför granskningsnämndens hägn. 

Frågan går vidare till Allmänhetens pressombudsman Ola Sigvardsson om han kan pröva dessa sajter, svaret är nej: "I dag kan inte heller vi pröva public service sajter på nätet. Men de kan naturligtvis ansluta sig till oss, precis som alla andra sajter med ansvarig utgivare."

En möjlig lösning alltså. Om SVT:s sajter vill ingå i det pressetiska systemet är de välkomna. Och om systemet med en gemensam medieombudsman för tidningar, radio och tv blir verklighet skulle problemet kunna lösas inom detta system.

 Tills dess får kanske dessa sajter skvalpa omkring i ett medieetiskt limbo?

Uppdaterad 9/9 med svar från SVT:s strategichef Jimmy Ahlstrand:

Det är även enligt oss ett problem att det inte går att få synpunkter på vissa delar av vårt webbutbud prövat av externa parter. Dock är problemet begränsat då samma regelverk om bland annat opartiskhet och saklighet tillämpas även där. Att enskilda inlägg uppfattas som partiska kan naturligtvis ske, det ligger i sakens natur, men det ligger också i public services uppdrag att ge utrymme åt en mångfald av åsikter. Det är alltså inte korrekt att beskriva systemet som utan etik, eller i limbo enbart för att möjligheten att anmäla saknas. 

SVT har inte sett det som aktuellt att ansluta sig till PO-systemet. Att göra det skulle medföra stora problem och göra systemet mycket svårt att förstå. POs regelverk och praxis skiljer sig påtagligt från Granskningsnämnden.  PO har inte någon erfarenhet eller praxis av det unika opartiskhetskrav som gäller för public service. Likaså skulle inslag med exakt samma bilder och text i rörlig form och text kunna både frias och fällas samtidigt. Vissa texter skulle kunna anmälas av vem som helst, andra enbart av den som är berörd. Det vore, enligt SVTs mening, ett medieetiskt limbo om något. 

Frågan hur SVTs webbutbud i framtiden ska prövas är dock värd att ställa, och SVT har tillsammans med övriga parter i Utgivarna begärt att regeringen utreder ett gemensamt självreglerat medieetiskt system som skulle omfatta både traditionella medier och nya.

Jimmy Ahlstrand

26 maj, 2015 - 14:33

SvD:s nya sajt är ren njutning

BLOGG Perfektion är ett ord som väl beskriver Svenska Dagbladets nya sajt.

Det handlar om användarupplevelsen. Allt annat är egentligen detaljer. SvD:s nya sajt är en fröjd att läsa, scrolla och titta på. Allt från toppnyheterna till bildspelet med bostadsannonser i botten är ren njutning för sinnena. Dessutom är den blixtsnabb.

Förstasidan spalt för spalt:

  • Den smala grå vänsterspalten innehåller erbjudanden från SvD, aldrig mer än ett erbjudande per scroll vilket gör att läsaren ser dem fast de är diskreta. Idag finns här puffar för den nya sajten, pdf-tidningen, räntekartan, en föreläsning om bankerna och Ipad mini till SvD:s prenumeranter.
  • Mittspalten har en elegant men ändå pigg typografi, stora bilder och diskreta plattor. Även bannerannonserna är stora, och aldrig fler än en per scroll. (Men ibland kan en sticky-banner i högerspalten synas samtidigt som en banner i mittspalten.) 
  • Högerspalten har klassiska boxar som "Senaste nytt" "Mest läst idag", "Populärt" samt "Börskoll" med rubriker och grafik över utvecklingen för index, valutor, råvaror och räntor. Här finns också sticky-annonser (Annonser som ligger kvar i synfältet fast besökaren scrollar)

Det finns på dagens sajt tre annonsplaceringar i fullbredd, en toppbanner och en banner efter cirka tio artiklar. Dessa hänger också kvar ett tag och döljer innehållet i artikelspalten när man scrollar, vilket kan vara lite irriterande. Det tredje formatet är en platta med ett bildspel för bostadsannonser från olika mäklare som finns nästan längst ned på sajten.

Det finns (klockan 14:30) två nativeannonser i mittspalten, en för BMW:s elbilar som kommer som nummer fem i artikellistningen, och en från SEB om bostadsmarknaden längre ned. En nativeannons återfinns även i högerspaltens "Mest lästa idag" och en i högerspaltens "Populärt". Oklart om de ligger där som fast plats, eller på egna meriter? De är i vilket fall tydligt annonsmärkta.

Artikelsidorna har samma pigga elegans. Det är avskalat och vilsamt för ögat. Här används den grå vänsterspalten även för artikelinformation och delningsknappar. Taggarna återfinns däremot i högerspalten i höjd med artikelns slut. Efter avslutad artikel kommer tre puffar från förstasidan, och i vissa fall puffar till relaterade artiklar. Men dessutom visas relaterade artiklar i fullängd ut efter den avslutade artikeln! Detta baseras på artikelns ämne, till exempel "Krisen i Burundi" eller "SL-chefens stölddom". Dessutom visas en navigationsplatta i nederkanten mellan varje artikel i ett ämne som berättar vilken artikel i ordningen inom ett visst ämne det handlar om. Den är dock för skrymmande på mobilsajten vilket stör användarupplevelsen där.

Sajten har också en del nya funktioner för prenumeranter: Att kunna spara artiklar och att kunna följa ämnen och skribenter.

Det som nya SvD:se lyckats med är något som ser så enkelt och självklart ut, men i själva verket är svårt både att åstadkomma och att sätta fingret på vad det beror på: En avskalad och stilren men ändå fullödig användarupplevelse. 

Läs även: Medievärlden Premium har tidigare intervjuat Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén om tankarna bakom den nya sajten, och att förstasidan som styrs av algoritmer.

Läs mer om Schibsted Media Platform, som utvecklats av Schibstedsajten Omni,  på SvD:s utvecklingsblogg, och i Omnis blogg här.

De som byggt sajten är:

  • Projektledare: Ola Henriksson
  • CTO: Johan Möller
  • Tech lead: Johan Silfversten, Calle Österlind (slutat)
  • Dev team: Daniel Halldin, Simon Larsson, Olle Morén, Olle Svensson, Erik Skogby, Frej Naimi-Akbar, Patric Ögren, Petter Djupfeldt, Joel Junström.
  • Design och frontend:
  • AD: Lars Wästfelt, Linda Häggström
  • UX, design och informationsarkitektur: Lars Wästfelt och Alexis Fellenius
  • Dev: Johan Sahlén, Fred Bergman
  • Plus: Piotr Kedra, Wiktor Maj, Kamil Wojchiek och Joanna Michalek.
13 februari, 2015 - 11:30

Hur ska Aftonbladet granska Flashback?

Aftonbladet gör precis det som media ska göra. Ändå blir reaktionerna starka. Varför?

På gårdagens hearing i riksdagen om journalisters och redaktioners säkerhet tog både redaktörer och politiker upp hat och hot på nätet som ett stort samhällsproblem som drabbar enskilda individer men också hotar press- och yttrandefriheten och det demokratiska samtalet. Det vill säga grundbultarna i en demokrati.

Media, i det här fallet Aftonbladet, granskar detta fenomen, och de personer som är drivande. I de fall där de granskade har förtroendeuppdrag publicerar Aftonbladet namn och bild. Helt enligt boken i den traditionella mediebranschen. Men det är många som de senaste dagarna ifrågasatt granskningarna, inte minst kommentatorer på Aftonbladets egen Facebooksida.

Exempelvis påstås det att Aftonbladet "hänger ut" folk när tidningens journalister ringer upp eller intervjuar personer som sedan anonymiseras. Det skulle i så fall innebära en rejäl vidgning av begreppet uthängning. För faktum är att så jobbar media ofta, för att beskriva olika ämnen, att journalister söker upp personer som anonymt får berätta om något. De enda som blivit uthängda, i klassisk mening, i denna granskning är personer med förtroendeuppdrag.

Den andra delen av kritiken verkar handla om att media bör respektera Flashbacks egna regler om att aldrig outa användare så att de ska kunna exempelvis prata om svåra saker. Det är en rimlig oro, men absolut inte ett argument mot Aftonbladets granskning. Att de terapeutiska delarna av Flashback skadas av att de kriminella delarna granskas är inte granskarens fel. De olika delarna kanske i så fall borde ha separata forum eller i alla fall separata databaser.

Den som torgför sina åsikter på ett forum har sökt offentlighet för sina åsikter, oavsett om den gjort det anonymt. Anonymiteten är ensidigt vald och media har inget ansvar att skydda den. Medieföretag är inte myndigheter. Medias uppgift är att samla in information och sedan publicera det som är sant och relevant och där allmänintresset uppväger den eventuella publicitetsskadan. För att en publicitetsskada ska uppstå måste personen av uppgifterna i publiceringen bli utpekad i en vidare krets. Att någon kan kartlägga en person på Flashback och sedan koppla ihop det med Aftonbladets publicering är inte Aftonbladets ansvar. Då är det den kartläggande personen och möjligen Flashback som står för utpekandet.

Att någon känner ett vagt obehag inför själva informationsinsamlandet och att media sitter på känslig information är inte ett argument som håller mot en granskning, om publiceringarna i sig håller. Media har alltid hanterat stora mängder känslig information, på senare tid exempelvis Snowdenmaterialet och Skånepolisens romregister.

Så utkräv ansvaret där det bör utkrävas:

1) Någon har fått Flashbackanvändarna att tro att de är anonyma bara för att de skriver på Flashback och att resten av samhället av någon anledning också skulle acceptera forumets regler. Vill du ha en hemlig klubb med hemliga åsikter så får du se till att göra den hemlig. Vilket leder till:

2) Någon har bestämt att Flashbacktrådarna ska vara öppna för vem som helst och dessutom indexeras av Google. Det innebär att de som förtalas och beljugs släpas i smutsen inför övriga samhället, men också att yttrandena i högre utsträckning blir en del av offentligheten än de blivit på ett stängt eller i alla fall oindexerat forum, och att det alltså blir mer motiverat och pressetiskt ok att exponera avsändarna på detta forum. 

Aftonbladet granskar just nu personer som skadar andra människor och driver samhället i en farlig riktning. Det går att diskutera enskilda publiceringar, så klart. Men den som ifrågasätter Aftonbladets granskning av Flashback får gärna svara på frågan: Hur tycker du själv att näthatarna ska granskas?

Anonymitet kan vara viktigt för integritetskänsliga uppgifter, men vill vi ha en anonymiserad offentlighet? Där anonyma konton kan bli opinionsbildare och makthavare som inte får granskas av media. 

Frågan är om det är aktörerna Aftonbladet / Flashback som väcker så starka känslor. Hade det blivit samma proteststorm om exempelvis Uppdrag Granskning hade granskat kommentatorer på Familjelivs forum som ägnar sig åt olagligheter där?

Slutligen: Två saker borde oroa mediebranschen i detta:

1) Många verkar mer bekväma med att Flashbacks administratörer (och hur är det med annonsörer, samarbetspartners?) har tillgång till dessa data än att Aftonbladet har det, och anse att integriteten är kränkt bara för att Aftonbladet har tillgång till uppgifter. Det kan ha att göra med en förändrad syn på media och journalister. Som Eva Elmsäter från SVT sade på hearingen i riksdagen i går: Tidigare upplevdes journalister som professionella yrkesutövare. Nu upplevs de som en del av fiendesidan.

2) Det som sker kan ses som en begynnande maktkamp mellan två maktsfärer, en ny, byggd på decentralisering, anonymitet (för de som ingår) och snabbrörlighet, en gammal och centraliserad som vilar på traditioner och ett historiskt informationsmonopol. Båda med många besökare och stor makt över andra människors liv genom sina publiceringar och uthängningar. 

UPPDATERAD: Har tidigare bloggat om Flashback här.

4 februari, 2015 - 14:52

Fritt fram för hets på Twitter

Hovrätten friar en nazist som dömdes för hets mot folkgrupp på Twitter. Anledningen: Andra kan ha använt hans konto.

Medievärlden har tidigare skrivit om tingsrättens dom, där mannen fälldes för två Twitterinlägg som bedömdes vara hets mot folkgrupp. En publicering innehöll en nidbild föreställande en judisk man som äter upp Sverigedemokraternas partisymbol. En annan hyllade Gyllene gryning och innehöll frasen "Död åt Sion".

Mannen har erkänt att kontot var hans, men hävdar att han inte skrivit de aktuella inläggen. Andra personer hade också tillgång till kontot för att kunna publicera saker i hans namn, eftersom han är en av gruppens mer offentliga personer. Han lät ändå bilden och texten ligga kvar, då han inte trodde att de innebar hets mot folkgrupp.

Hovrätten skriver: "XX invändning att det inte är han som har lagt ut bilden eller skrivit texten har inte, såvitt framkommit i målet, lett till att någon ytterligare utredningsåtgärd har vidtagits från åklagaren. Hovrätten finner inte att hans invändning och hans förklaring till varför hans konto har använts av annan än honom är så osannolik att den kan lämnas utan avseende. X X uppgift ska därför ligga till grund för bedömningen.

Den friade nazisten kommenterar själv domen på sitt eget forum: "Jag och Mollgan kommer fortsätta twittra."

Domen innebär att det blir svårt att fälla någon för publiceringar på Twitter om personen hävdar att andra har inloggningsuppgifterna till kontot.

21 januari, 2015 - 16:11

Vad är ett drev?

Ordet drev verkar nu kunna användas så fort olika avsändare skriver kritiskt om samma person. Vid ett seminarium igår, med Håkan Juholt som gäst, behandlade ämnet mer akademiskt.

Det går lite inflation i användningen av ordet drev. Idag satte Resumé exempelvis rubriken "Twitterdrev mot Boisens artiklar om digerdöden" efter att några Twitterprofiler drivit med tidningens publiceringar.

Igår diskuterade Håkan Juholt och medieprofessorn Lars Nord mediedrev på ett seminarium anordnat av Institutet för mediestudier. Samtalsledare var institutets nya föreståndare Lars Truedson.

Till en början var det tänkt att Jan Helin skulle ha varit med på scen, men då hade inte Juholt ställt upp. Enligt Håkan Juholt för att han inte var säker på att han skulle kunna göra en lika bra insats i så fall, eftersom tidningen med sina löpsedlar och arbetsmetoder skadat honom och hans familj.

Lars Nords definition av ett drev är: ”omfattande och ensidig mediebevakning av ledande medier och journalister av en person, organisation eller institution med anledning av ett normöverskridande och där utgången av förloppet är oviss”

Några förändringar han kan se nu jämfört med tidigare:

  • Det är ett nytt medielandskap med fler kanaler som publicerar i snabbare tempo
  • Intensiteten i drevet kan gå upp och ned över tid, som i fallet med Juholt, vilket kan göra det svårare att avgöra om det är ett drev innan utgången är klar
  • Stereotypa bilder av personer sätts ofta tidigt, ibland långt före drevet, exempelvis i gestaltningen av vinnare och förlorare

Han tog också upp att mediedrev är ett väldigt negativt laddat ord, medan kritisk granskning är väldigt positivt laddat, men att de i själva verket ofta ligger väldigt nära varandra.

Håkan Juholt tyckte att de flesta i journalistkollektivet gjorde ett bra arbete, och att Aftonbladets första artikel om bostadsbidraget var helt ok.

"Jag tänkte gott om dem och tyckte att de allra flesta gjorde ett väldigt bra jobb. Jag hade ingen lust att gå ut och ropa schas. Sedan fanns det en del som spänner sig och går ett steg för långt."

Det som förvånade honom mest var att alla sprang åt samma håll och att ingen stannade upp och frågade sig om det fanns något bakom det som hände.

"När jag själv tipsar media har jag alltid ett syfte med det, det var därför det var så förvånande att ingen tänkte den tanken".

Som exempel på övertramp nämner han journalister som försökte provocera honom att ryta ifrån, genom att exempelvis tala illa om hans sambo. "De hade som arbetsmetod att försöka få mig arg" Att ständigt vara teleobjektivbevakad i hemmet var också jobbigt, även om han hade mer förståelse för det.

Kanske kunde det vara en definition ur den jagades perspektiv: Du är utsatt för ett drev när du har journalister och fotografer runt bostaden dag efter dag.

Fotnot: Samtalet har bandats och kommer att läggas ut på mediestudier.se.

19 januari, 2015 - 15:26

Upp och ned för Medievärlden!

Förra veckan slog Medievärlden nytt besöksrekord både på öppna sajten och på Premiumsajten. Den här veckan inleddes dock i källaren.

Förra veckan slog Medievärlden nya trafikrekord: 32 000 unika webbläsare och 62 000 sidvisningar på medievarlden.se. Nyheterna om domen mot en tonåring som förtalat sig själv och om GP:s nya politiska redaktör Alice Teodorescu bidrog starkt till rekorden.

Förra veckan slog även Premiumsajten nya besöksrekord, och Anders Malmstens rapport om medieköparnas syn på mediebranschen blev det näst mest nedladdade materialet någonsin.

En annan glädjande nyhet är att vår första workshop, som vi arrangerar i samarbete med TT Kompetens i februari, nu är helt fullbokad. I april kommer dock en ny chans att få dela Katarina Graffmans bild av ungas medianvändning, nästa workshop blir torsdag 16 april på förmiddagen. Läs mer här.

Den här veckan inleddes däremot med motgång då vår sajt låg nere under större delen av morgonen och förmiddagen samtidigt som vi hade en nyhet som vi annars skulle ha varit först med, fruktansvärt irriterande naturligtvis. Nu är sajten snällt uppe och snurrar igen och vi väljer att se det inträffade som en tillfällig dipp och inte som ett trendbrott.

7 januari, 2015 - 15:04

En fruktansvärd dag

Idag är fruktansvärd dag för alla som tror på det fria ordet och det öppna samhället.

Dödliga attacker mot tidningsredaktioner är extremt ovanliga i Europa, även om hotbilden är stor och attacker förekommer. Dagens attack mot satirtidningen Charlie Hebdo sticker ut genom att ha varit extremt välplanerad och brutal enligt de vittnesmål som kommit. Terroristerna verkar ha varit tungt beväpnade och betett sig som att de var i krig.

I dag går tankarna i första hand till de mördade och deras närstående. Ett kriscentrum har upprättats nära tidningens redaktion för att ta hand om förtvivlade anhöriga. Merparten av offren var journalister som enbart gjorde sitt jobb, journalister som idag mördades enbart för vad de skrivit och ritat. Det är helt ofattbart.

Den franska tidningsbranschen och journalister världen över är i chock, och många andra tidningar har höjt säkerheten. Men terrordådet sänder också en chockvåg genom hela Europa och övriga världen. För alla som tror på pressfrihet, yttrandefrihet och demokrati är 7 januari 2015 en fruktansvärd dag.