Medievärlden ser tillbaka på ett händelserikt år. Vi tappade en medarbetare, Caroline Thorén och fick en ny, Lisa Bjurwald. Vi har tuffat till oss och väjer inte för svåra diskussioner och infekterade frågor. Vi har blivit den naturliga platsen för alla som vill hålla koll på den publicistiska delen av mediebranschen och följa med i branschdiskussionerna.

Det var vi som först uppmärksammade den nya kreditupplysningslagens konsekvenser för journalister och vi har lett bevakningen av fotoförbuden. Samma vecka som vi skrev om "Umeåmodellen", där två tidningars redaktioner gick samman, infördes den på Gotland. Vi besökte Sveriges Radio och TV4 inför deras satsningar på nyhetskanaler och intervjuade SVT om varför de valde en annan väg. Vi har kontinuerligt bevakat medieföretagens mobila satsningar och digitala betalmodeller.

Vår undersökning om artikelkommentarer lade grunden för en omfattande diskussion under hösten om etik och publicistiskt ansvar. Vi nöjde oss inte med att spegla utvecklingen, utan analyserade, kommenterade och föreslog lösningar. Det resulterade i att ett antal tidningar ändrade sitt sätt att jobba med kommentarer.

Vi är en branschtidning för hela landet, och sätter ett stort värde i att inte bara bevaka, utan också besöka de orter där lokala medieföretag gör spännande saker. Under 2011 rapporterade vi bland annat från Jönköping om Herencokoncernens omvandling, från Umeå om samgående av redaktioner och från Skellefteå om Norrans framtidsprojekt. Vi träffade också Aftenpostens Breivik-grupp i Oslo.

Det mest glädjande är att läsarna också verkar gilla det vi gör. Vi ser ständigt växande besökssiffror och får mycket positiv feedback. När vi gör något undermåligt får vi höra det tämligen omgående, vilket också är ett bevis på att förväntningarna är höga.

På fyra år har vi ökat antalet unika besökare på månadsbasis (november) med 210 procent till 50 000 (16 000). 

På fyra år har vi ökat antalet unika besökare per vecka med 200 procent till ett snitt på 15 000 (5000) vid årsskiftet. Vi redovisar vår trafik på Sis Index.

Vi ligger långt efter Dagens Media och Resumé, men vårt universum är också mindre. Medievärlden vänder sig framför allt till den publicistiska delen av mediebranschen, och alla som är intresserade av den. Journalisten redovisar inte sina siffror, vilket är synd, för då skulle vi ha någon att jämföra oss med.

Förutom sajten är våra viktigaste kontaktytor vårt dagliga nyhetsbrev som har 5 400 prenumeranter och vårt Twitter-konto som har 6 500 följare. (en topplacering i mediebranschen!) Antalet prenumeranter och följare växer stadigt, särskilt på Twitter.

Vi har också utvecklat nya kommersiella tjänster. Mediejobb är en premiumtjänst för platsannonser med ett lågt grundpris och möjligheten att addera tilläggstjänster. Under 2011 publicerade vi drygt 100 platsannonser, och nu i januari har efterfrågan varit större än någonsin. Vår förhoppning är att Mediejobb underlättar företagens rekrytering och bidrar till en bättre arbetsmarknad för journalister. 

Vi har också lanserat Pressreleaser från Newsdesk, där vi under hösten publicerat 125 pressreleaser direkt från källan. Tack vare dessa nya tjänster klarade vi intäktsmålen med god marginal, trots den tuffa hösten.

I år ska vi bli ännu bättre, och det kan vi bara bli med läsarnas hjälp. Varje tips, inspel och konstruktiv artikelkommentar gör oss bättre. Så fortsätt ringa, mejla, twittra och kommentera!

För att få den nya versionen måste man uppdatera appen.

Och för den som inte har appen är det hög tid att skaffa den. Appen är gratis att ladda ner, men har en del plustjänster som kostar pengar. Läs mer om Medievärldens Iphoneapp här.

Vi kommer inte att skicka ut dagliga nyhetsbrev under mellandagarna, men vi kommer att hålla koll på vad som händer, och vi skickar ut extra nyhetsbrev om  det händer något stort

Missa inte vårt tema 2011, där redaktörer, redigerare, reportrar, ledarskribenter, koluminster och fotografer valt sina bästa sidor, texter och bilder.

Nästa vecka kompletterar vi med våra egna listor.

Till dess: God Jul!

/Axel, Lisa och Micke

Om jag har förstått Sveriges Radio rätt vill man skapa en diskussion om den nya typ av journalistik som bedrivs på nätet. Själv skulle jag gärna se en diskussion om etik och ansvar.

På Medievärlden skriver vi ständigt om när traditionella medier är oansvariga och skadar människor, och ytterst sällan om när det sker utanför TF-YGL-området. Om man vänder på det och ser det ur de drabbades synvinkel är det egentligen absurt. En överväldigande majoritet av de etiska övertrampen sker i de nya miljöerna, medan branschpress och mediekritiska sajter nästan uteslutande granskar de traditionella medierna. Lika skevt är det inom juridiken, där de etiska övertrampen på nätet får lagstiftarna att överväga skärpt lagstiftning för grundlagsskyddade medier som inte har någon del i detta!

Jag förstår ärligt talat inte detta behov av att sätta en gloria på Flashback. Flashback är Flashback, med goda och dåliga sidor. Precis som dagspress är dagspress med sina goda och dåliga sidor. Om någon skulle skriva att dagspress ÄR Sverige, att dagspress är mångfald skulle jag nog också skriva en text för att problematisera den bilden. När Medievärlden nu skrivit om Flashback-drev på samma sätt som vi skriver om drev i traditionella medier (Vi hade tidigare en vinjett "Mitt i stormen" där personer som utsatts för drev intervjuades) har det väckt upprörda känslor. Vilket är lite märkligt, då jag kan tycka att det är naturligt att den som får journalistpris granskas på samma sätt som journalister.

En följd av diskussionen skulle kunna bli mer etisk självrannsakan i de amatörkollektiv som ägnar sig åt journalistik. Det skulle i så fall vara mycket välkommet! Att "skydda" de svaga, som ansvarig utgivare eller journalist, implicerar en maktposition, en hierarki, medan en enskild användare på Flashback kanske mer ser sig som en underdog som inte behöver ta ansvar, och kanske inte heller förstår vilken skada en publicering kan leda till.

Kanske finns det här ett problem med det ickehierarkiska skapandet som det talats för lite om: synen på den kollektiva makten och det kollektiva ansvaret? 

Kanske finns det behov av medborgarjournalistbranschpress som granskar medborgarjournalistiken? Jag vet inte, men jag är ingen anhängare av konsekvensneutral journalistik, och när det gäller Flashback känner jag mig i många fall tveksam till om de avslöjanden som gjorts väger upp skadan de tillfogat människor. En avvägning som publicister ständigt gör. 

Om detta fick diskussionen gärna handla, och då menar jag en konstruktiv diskussion, med goda exempel och förslag på lösningar. Ett fortsatt skyttegravskrig för knappast diskussionen framåt.