Dagens Svenska Dagbladet borde prickats i textreklamkommittén - om den hade funnits kvar.
Upplagor, tittarsiffror och räckvidder är mediebranschens sämsta gren. Vi - det är få som håller huvudet kallt - far iväg och tappar omdömet när det gäller de egna förhållandena. Den här gången får Svenska Dagbladet klä skott för allas synder. Typiskt nog är det när det går riktigt bra som risken är som störst att omdömet ska kollapsa. Svenska Dagbladet presenterar sin räckviddsförbättring över större delen av ett uppslag. Ett stapeldiagram över en halv sida dominerar. För att få så drastisk effekt som möjligt visar grafen de procentuella förändringarna, vilket gör att Svenskans staplar blir positiva och höga, DN:s och Metros negativa och Dagens Industris positiv, men låg. De faktiska räckvidderna redovisas inte. Det tar också tid att räkna ut vad grafen faktiskt visar. Grafen är sann, men marginellt relevant. Huvudartikeln är byggd kring intervjuer med Lena K Samuelsson och Gunilla Asker som får glädjas över framgången och relativt lösligt analysera orsaken. Inga följdfrågor, om marknadsposition, om betydelsen för ekonomin, om målgruppers bärkraft mm mm som Hanna Dunér hade ställt till vilket annat framgångsrikt företag som helst. En extern person får analysera framgången, Daniel Collin på Mediaedge/CIA. Rätt att ha en röst utifrån, men varför ta en tidigare marknadschef på Svenska Dagbladet, och när man nu gjort så, varför inte tala om bakgrunden? Det skulle Hanna Dunér gjort i alla andra fall. Ytterligare en invändning - om än svag - är att det förhållandevis lilla företaget Svenska Dagbladets framgång med en tämligen mjuk faktor som räckvidden, en bit från faktiska intäkter för upplaga eller annonser, får ett sådant utrymme i Näringsliv. En erfaren läsare vet att tidningarna bär sig åt som oskickliga reklambyråer när det kommer till egna förhållanden. Men varför riskerar vi trovärdigheten på detta sätt? Egentligen är det obegripligt att inte Svenskan, och alla andra syndare, kyligt med all sin normala professionalitet skriver om sin egen framgång. Vilken styrka det skulle visa. Nu istället: fälld för textliknande egenreklam.