Nu lär vi inte omedelbart få något svar på frågan eftersom den ansvariga myndigheten, Radio- och TV-verket, inte gör någon prövning av om förutsättningarna för grundlagsskydd är uppfyllda. Det gör man bara i fråga om den som ansöker om utgivningsbevis. För den som redan bedriver annan massmedieverksamhet - t ex ett tidningsföretag - krävs inget utgivningsbevis utan där anmäls och registreras bara en utgivare.
Det kan alltså vara så att en verksamhet för vilken en utgivare anmäls i själva verket inte fyller kraven för grundlagsskydd. Med andra ord är det först den dag som det skrivs något förgripligt på Sydsvenskans Twitter-konton - och frågan då blir om detta skall prövas enligt yttrandefrihetsgrundlagen eller i vanlig straffrättslig ordning - som det hela ställs på sin spets.
Men i avvaktan på det kan man ju alltid fundera på vad som gäller. Kan man registrera sig som utgivare för en underdomän när det inte finns någon utgivare registrerad för huvuddomänen? Kan man över huvud taget anmäla utgivare för en del av en databas - som dessutom inte är ens egen?
För att yttrandefrihetsgrundlagens så kallade databasregel ska gälla krävs att det är fråga om en väl avgränsad och sammanhållen databas som man själv driver, att det skall finns en ansvarig utgivare som råder över vad som publiceras och att inga andra än utgivaren (eller dennes redaktion) direkt ska kunna påverka innehållet i databasen. Det är därför som t ex kommentarsfunktioner som inte är förhandsgranskade faller utanför. Om det till äventyrs hade funnits en ansvarig utgivare registrerad för hela twitter.com hade därför denne i praktiken ändå inte burit något ansvar för andra tweets än sina egna.
Vad Sydsvenskan nu gör är att ange en tydlig avgränsning till sina egna Twitterkonton, man anmäler en ansvarig utgivare för dem och inga andra än medarbetare på Sydsvenskan kan påverka innehållet. Man kan tycka att det skulle räcka.
Det som talar emot detta är dock sådana formella aspekter som huruvida Sydsvenskan i rättslig mening är att anse som "den som driver verksamheten", men också om det alls är möjligt att grundlagsskydda en del av en databas, som man i övrigt inte förfogar över. I fråga om gemensamma arkivdatabaser kan man förvisso anmäla utgivare för respektive tidnings och utgivares artiklar. Det bygger på tanken om att man där närmast skapar en "databas i databasen". Det är i alla fall det - att det hela åtminstone ska "framstå som en databas" - som är det krav som Radio- och TV-verket ställer.
Så frågan blir om man kan anse att en tidnings Twitter-konto "framstår som en databas"? Det kan kännas långsökt, men det går åtminstone att argumentera för saken. Oavsett vilket tycker jag dock att det är en viktig signal som Daniel Sandström ger när han kliver fram och förklarar att han tar ansvar. När det juridiska utgivaransvaret i allt fler sammanhang luckras upp är det en viktig markering.
Läs också: Ansvarig utgivare i sociala medier - reportern ofta ansvarig.
